incomplete.
Idag fattas ett körkort och som alltid, min karl. Det kan vara bland det jobbigaste att vilja ha någon, eller något så helt enormt men samtidigt veta att man aldrig kommer få det. Visst kanske man kommer i närheten men det är inte det man egentligen vill ha.
Jag vet inte hur jag ska kunna fylla tomrummet i mig..
Ännu en härlig dag på praktiken dock. Såklart. Hade jag inte haft Åsa den här veckan vet jag inte hur jag skulle klarat mig.
Men det är också jobbigt att vara ute på praktik. För man blir så avskärmad från sitt vanliga liv. Jag har inte träffat någon från skolan sen höstlovet. Eller jo, jag träffade Jenny och Sofie i 10 minuter när jag vaccinerade mig..
Det känns som att alla mina blogginlägg har en deppig ton. Men så fort jag sätter mig och börjar reflektera om mitt liv just nu så inser jag hur obra det är för mig. Jag mår inte dåligt, men är inte lycklig - jag bara är.
Jag vill fixa allt, men samtidigt vill jag bara sova bort verkligheten..
Vilja, styrka, mod.
håhej.
Vaccinerade mig igår, så jag är helt stel i armen och har ont. Ajaj. Sen har jag jätteont i bäckenet numera. Inte kul! (för er som inte visste så ramlade jag av hästen in i en stol för nån vecka sen. Fick en fet böld på röven och har troligtvis tryckt in svanskotan.. igen.) Så kroppen mår inge vidare.
Åsa gick förbi mig idag i klassrummet när jag hjälpte ett barn med matten och sa lite snabbt; Jag tror jag får hjärnblödning. Den nivån var dagens åttaåringar på.
Så man kommer hem och känner sig allmänt risig. Ingen hemma. Det är kallt i huset. Det finns ingen mjölk.. Inte ens katterna vill visa sig. Eller jo, när jag pratade med Madelene i telefon kom Åke och vässade klorna mot mitt lår! Kattskallen fick sig en redig utskällning, sen har de hållt sig borta..
Men igår var desto bättre. Det var ju onsdag! Onsdag = fika i heden!
Ojoj vad vi skrattade åt Lena som inte riktigt hängde med i alla svängar. Vi satt och pratade om en karl och Linnea säger:
- Han kommer plocka hennes blomma!
Lena sitter och ser lite konfunderad ut tills hon får ur sig;
- Men... i vilken trädgård..?
Senare påstod hon att hon tänkt fråga vilken klass han gick i.. aja, säkert!
Det var också dildoparty hos Bäver igår. Roligt, roligt! :D
Nu tror jag att jag ska sätta igång en brasa och sen baka något. :D
life is wonderful.
Det började med att jag gick in i en spark i Lollos carport. Handtaget träffade mig i ögat så jag fick en fin blåtira. Dagen efter spelade vi brännboll på idrotten och Lukas råkade drämma iväg racketet istället för bollen, som tur var hann jag springa undan, annars hade jag fått det i pannan. Natten till torsdagen vaknade jag av att jag satt upp i sängen och hade slagit huvudet i elementet så läppen sprack. Efter det fick jag munsår i såret och min tandställningstråd lossnade.. Jag hade slagit i högra sidan av underläppen, stället där jag knappt har någon känsel efter operationen så nu har jag fått någon konstig överkänslighet där istället. Att nudda läppen känns som att någon nyper i den, men jag har fortfarande ingen känsel i hakan.. Dålig karma eller allmän otur?
Men det händer oväntat bra saker också. :) har umgåtts massor med Lollo, alltid lika bra! Jag har fått rida Sorbonne mycket, hon är helt underbar. Jag ska ha henne hela helgen för Rebecca ska till Uddevalla. I helgen ska jag också tvätta fönster hos Lena med Nasse, guld till det. Plus att jag fått ett grymt schema. Min "jobbigaste" dag är onsdag, då går jag mellan åtta och kvart i två - har fyra lektioner. Slutar 11.15 på fredagar!
Är hundvakt hos pappa från idag till fredag så pappa och Anna är i Paris. Ska bo själv med Malte, Syrran och katterna. Blir det bättre?! Har föresten bara en lektion på fredag då vår religionslärare är i Uganda. Börjar åtta och slutar tio i tio. :D
Så jag vet inte riktigt om det är en bra period eller dålig, men det lutar mot en bra. :D
get it together.
Ska försten vara hundvakt till Malte och Syrran från tisdag till fredag då pappa och Anna är i Paris. Det ska bli mysigt att få ha två vräkiga hundar i sängen om nätterna igen. :D Då ska det minsann bli mycket motion och lydnad.
Har insett att jag är träningsnarkoman. I huvudet.. Jag tänker jämt på träning, drömde inatt att jag spelade football, grymt kul. Men jag tränar aldrig..
Snart drar projektet igång och det ska bli så grymt skönt! Då ska det bli gym minst tre ggr i veckan, massor med pass med Lollo, ridning och spring. Jag längtar!
I don't have to stay this way.
Har saknat bloggen lite nu på sistone. Så när jag såg att det hade varit tre olika personer inne på bloggen på samma dag blev jag lite sentimental.
Skolan är igång på något som liknar riktigt. Ska jag vara ärlig känns det mest som att vi har hål hela dagarna - inte mig emot dock. Har lyckats knåpa till mig ett bra schema iår också, funderar på att ta bort ytterligare en kurs som skulle göra att jag slutar 11.15 på fredagar. Inte helt fel. Jag tror att det är karman som ger lite tillbaka efter två år av skitscheman. Man tackar och tar emot. :)
Spenderar mycket tid uppe i Åkersbodarna nu när Lollo är hemma igen. Helt underbart! Dagarna där handlar endast om promenader, flum, snack, mockning, mat och mer snack. När jag är där står hela världen still och jag får en inre frid.
Jag och Lollo håller även på att smida gemensamma framtidsplaner! Jag ska till Skara för att läsa etologi och hon ska till Skara och läsa till djursjukvårdare. Jag som var rädd att allt som höll mig samman skulle stanna i Leksand, men det ser ljust ut. :) Nästa steg är att snacka in Lena och Linnea på att flytta med mig som rådgivare och stöd. Går inte det så tror jag att jag kommer klara mig mer än väl med bara Lollo.
När vi ändå är inne på livet efter studenten så kan jag ju berätta att det har blivit en ändring i resplanen. Det blir med ganska stor säkerhet inget Stockholm för mig. Blixten slog ner under en promenad med Lollo.
Borde jag inte kunna läsa naturvetenskapligt basår i Skara?!
Jojo, mycket riktigt kan jag det! Det känns lite lustigt att jag aldrig tänkt tanken förut.. men nu har jag det och det känns otroligt logiskt. Flytta dit, känna på staden, kolla in universitetet, har jag tur kanske jag kan lära känna någon som läser etologi t.o.m. Då kanske jag inser att det inte är något för mig, men jag hoppas att det kommer sporra mig ännu mer.
Något som känns jobbigt med att flytta är att jag inte kommer ha djur. Iaf inte till en början. Alla tycker jag borde skaffa en hamster eller något.. Att leva utan hund och katt känns otroligt långt bort, men samtidigt finns det ju uppenbarligen folk som har både hund och katt som är ensamstående studenter och dom klarar sig ju på något vis. Jag får väl skippa några krogrundor eller middagar för att ha råd med hundmat, något som inte känns som en stor uppoffring. Och Lollo har lovat att hjälpa till som djurvakt om jag skulle bli tvungen att lämna dom för ett par dagar.
Igår räknade Erica ihop att det är 165 dagar kvar i skolan.
Jag är mållös av lycka och förväntan! :D
it takes a lot.
Ska åka till Östlings snart och mata kaninen och kolla hästarna men jag kände att jag behövde lite space, så jag har blivit kvar här en stund.
Pratade med pappa i telefon igår. Han är i Nyköping hos farfar - grymt avundsjuk! Älskar allt med staden och inte minst farfar och Inga-Lena. Känner mig så hemma där, är bara lugn och vill aldrig åka därifrån. Pappa känner likadant, det har han alltid sagt. Därför kändes det både underbart och hemsk när han sa: - Hade det bara varit du och jag hade vi flyttat hit efter du tagit studenten.
Jag skulle ju inte vilja något hellre men det går ju inte. För det är ju inte bara jag och han. Inte för att jag vill att det ska vara det, men när han säger så är det en liten självisk del av mig som önskar att allt var som för fyra år sen.. När det var jag, pappa, Malte och Boss mot världen..
Funderar mycket på framtiden just nu. Jag tror ju verkligen att jag vill läsa till etolog, men samtidigt känns det som att det är en för bred utbildning med en osäker arbetsmarknad. Jag vet ju att jag vill jobba främst med hästars och hundars beteenden fast också med djurskydd. Jag läser ju om allt det på etolog, bland mycket annat och jag vet inte om jag vill ha det där "bland mycket annat".
Helst skulle jag ju vilja göra praktik inom dessa områden men det kan ju bli svårt när man går BF. Jag ska prata med mina lärare om dom har några bra idéer, även om det känns som att dom helst vill att man ska vara på ett ställe där det är mycket ledarskap och sånt, typ dagis. Men jag vet ju att det är helt fel för mig och det känns ju onödigt att slänga ut flera veckor på att vara på sånt som jag aldrig kommer jobba med..
Jag har sagt det förr och jag säger det igen; BF är helt fel för mig!
doing everything by heart.
Men nu måste jag jobba i boden istället. Jag vill verkligen inte. Jag vill bara ligga hemma och slappa. Egentligen har jag inte tid att jobba eftersom jag ska både klippa gräset och rida med Nasse idag. Förutsatt att jag får ta unghästen då Gymir är halt. Pappa tror att han har sträckt sig, jag tror snarare att han har ont i ryggen och det har satt sig i korset.. Vet. ska iaf ut idag, så vi får se. Hoppas bara det inte är något allvarligt. :)
Idag åker hela familjen Lena mot Österrike, det kommer bli jättekonstigt att vara i stallet utan att dom är där. Jag ska ta hand om katterna nästa onsdag då Christina ska bort. Det kommer bli helt skumt att vara i huset när ingen annan är där. Ska dit på morgonen - kanske att man ska skolka skolan då och rida istället och sen sova lite på deras soffa. ;)
Ja, shit, på måndag börjar skolan..
Och vi har inte fått våra scheman än! Alla andra program fick sina förra veckan, men inte vi! Eller vi har fått alla teoretiska kurser, men inga yrkes. Hoppas vi inte har några!
Nu ska jag gå upp och ha lite ångest innan jag cyklar till Boden.
Tjillevippen!
out of my mind.
Men nu är jag iaf hemma igen!! :D
Har målat om i stallet med Nasse och Lena, det blev jättefint, även fast det är otroligt gräsliga färger och turkos/rosa pandor och karusellhästar i Gymir och Soldans boxar. Det är det minsann inte alla stall som har!
Ikväll bli det v64! Blev galet pepp på att spela när jag läste en viss bukefalists blogg, hon hade nämnligen fått sig en rejäl hacka förra veckan. Känner att jag inte är så insatt just nu, så det blev att spela på odds.. Skäms Lina!
En vacker dag kommer nog jag också vinna på travet. ;)
Jises, på måndag börjar sista året på BF. Fy fasen vad skönt! Man får hoppas att det här året blir bättre än de två första, värre kan det ju knappast bli.. Har jag tur får jag ett hyfsat schema så jag kan fokusera lite på träningen och spendera mer tid i stallet nu när Sorbonne ska stå hos oss igen. :D vem vet, kanske att man lyckas klämma in några dressyrträningar med islänningen - förutsatt att jag vinner på travet så jag kan betala för mig..!
Känner att det är dags att ta cykeln till butiken och lämna in den vinnande raden nu! :D
Adios,
är du en av dom som gråter när igen ser på?
är du en av dom som berörs ändå?
Imorgonbitti bär det av till västkusten. Två veckor i Lysekil med familjen Pappa.
Jag borde klippa gräset och städa huset - packat har jag redan gjort - men jag hittar inte motivationen att göra det, vill bara fortsätta sitta här i soffan med en sovande katt i knät.
Ibland får jag känslan av att jag vill göra allting som går samtidigt som jag bara vill fortsätta att vara ensam hemma och slappa, göra så lite som möjligt. Inte träffa någon, inte prata med någon, bara förlora mig helt i mig själv. Det känns som att jag har tappat kontakten med verkligheten, ingenting betyder något, ingenting är på riktigt.
Det är då jag drömmer mig tillbaka till den tid då jag var lycklig på riktigt och jag visste om det. Det var den sista våren med Johan och den första med Sorbonne. Då var jag i harmoni med alltet och jag visste att jag var tvungen att ta vara på varje sekund, för det skulle ta slut och jag ville minnas varje ögonblick, varje känsla.
Så jag undrar, hur skapar man sig sådan lycka igen? Hur skapar man känslan av att vara hel igen?
Var hittar man den som får varje dag att vara en att minnas och ta till sig?
Jag vet inte, jag bara undrar.
Westside Idre 2009.
Anlände från Idre igår, söndag - torsdag med klassen. Kan lova att jag inte ville åka hem, kan ha varit en av de roligaste resorna jag gjort. :)
Jag och Ingemar Stenmark i Västbacken sen blev det jag och Kalla på 8km längd. FYI så blev det totalt 16.000m längd på två dagar, rätt nöjd ändå. Lär fan börja träna distans nu om det ska bli anmälan till både Blodomloppet 10k och SpringCross 6k nästa vår..
Ångest?
Jag, Jenny och Nicklas fick iaf det skönaste priset på resan. Alla i klassen fick varsitt vykort med en limerick på av Ami - trion fick tre likadana på grund av leken vi skapade på måndagkvällen. Gick ut på att man skulle kasta godis in i en annans mun från olika astånd, ganska basic men galet roligt.
"Telegrammet" var iaf skickat från Svenska tandläkarförbundet, med våra blivande tandskador i åtanke, och så här löd limericken:
'Man såg dem sikta mot ett hål
men inte alltid blev det mål.
Mot deras gap
som en rap.
Godis mer än magen tål.'
Nu blire Siljan med Karin och på söndag bär det av till Stockholm för en månads praktik.
Guld. :)
det finns känslor som aldrig tar slut.
Imorse på gymmet kom det in en kille som jag var kär i för massor med år sen. Han var den första jag verkligen föll för och man säger ju att gammal kärlek aldrig dör - jag kan intyga att det stämmer. När jag sen gick till skolan fick jag låten En del av mitt hjärta med Tomas Ledin i huvudet och jag kände precis så, att en del av mitt hjärta alltid kommer slå för honom.
Då slog det mig plötsligt att jag har många som delar av mitt hjärta alltid kommer slå för, både som jag förlorat och har kvar - ibland tror jag har delat ut hjärtat till så många att det inte riktigt finns något kvar att ge. Det hjärta jag har är så fullt av de andra att det inte riktigt finns plats för någon mer. På gott och ont.
Ja, det var mest en tanke. :)
Har du träffat Lena?
Jag träffade Lena första gången i slutet av 2001 då min pappa flyttade in i ett av husen på hennes gård. Det var en lycklig tid, men jag var lite rädd för gårdsfrun efter att råkat kasta ett fiskedrag på hennes femåriga dotter.
Min syster blev nära vän med Lenas äldsta dotter Rebecca, något som resulterade i att de båda familjerna började umgås en hel del.
Min och Lenas vänskap började dock inte blomma förens sex år senare, då min första foderhäst, Sorbonne, stallades upp på gården. Under åren hade rädslan för Lenas skratt och höga, gälla röst försvunnit och jag började se henne som en lärare i hästhållning. Aldrig har jag lärt mig så mycket som under tiden tillsammans med Lena och Sorbonne.
Jag lärde mig givetvis massor om hästar, stall och foder, men hon gav mig även annan kunskap som jag kommer bära med mig resten av livet. Hon blev en rådgivare och normförmedlare - två av de viktigaste egenskaperna hos en vuxen, men jag fick också en bästa vän som jag kunde prata och skratta om allt med.
För första gången på många år kände jag att jag hade någon jag kunde lita på. Någon som jag visste skulle lyssna och klappa mitt hår när jag var ledsen, hon skulle ge de råd hon kunnat och lyssna när orden inte räckte till, men vktigast av allt, hon skulle alltid finnas där med öppna armar.
Nu, snart två år senare prisar jag fortfarande Lenas vänskap lika högt och blir obstinat när jag hör minsta lilla nedlåtande viskning om henne - jag kan inte förstå hur någon människa kan säga någonting annat än lovord gällande Lena. För varje jag träffar henne växer min tillgivenhet till henne och jag önskar inget hellre än att bli någon liknande henne när jag är 51.
Jag kommer förmodligen aldrig glömma nätterna i disken på Arenan, fikastunderna i köket eller de soliga dagar vi setat på den långa röda bänken som står vid stallet. Jag hoppas att jag aldrig glömmer det hon lärt mig och jag fasar inför den dagen jag måste skiljas från henne.
Jag kommer aldrig med ord kunna få någon som inte känner Lena att förstå vilken extraordinär människa hon är och jag tycker synd om dem som aldrig får uppleva hennes naturligt berusade sätt att vara.
Det jag egentligen vill säga är nog tack.
Tack Lena för allt du gett mig och förhoppningsvis kommer fortsätta att ge.
<3
sommartid, jag är tystnaden och vinden.
kent har hittat sin väg tillbaka in i mitt liv, känns riktigt skönt, jag förstår kent - men inte allt annat i mitt liv just nu.
Idag har jag beställt tid för linsutprovning och ringt till Sagan/Malmgården för att höra om praktik, har inte fått svar än, de skulle ha möte först.
Sjuk idag, men det resulterarde istället i ett nystädat rum, ett varmt hus och ett mockat stall. :)
Längtar till sommaren nu. Sommar i Stockholms stad tillsammans med Madelene. Solnedgångar på Skinnarviksberget, promenader runt Slussen och grillkvällar i Västerhaninge med kusinerna. Kanske kan vi t.o.m lyckas med ett sent vårskrik från Karl XIV Johan-statyn.
Förhoppningsvis kommer jag jobba som ett svin också - gärna i Lindesberg. Då kanske det kan bli både ett körkort och en utlandsresa till hösten.
Men högst upp på önskelistan står tatueringen. Den jag vill göra i slutet av maj, precis efter fördelsedagen och innan skolavslutingen.
bajsgubben, som står för allt bra och allt dåligt jag gått igenom.
den som lever får se. :)
you're my only cause for being.
Vi åkte iaf ut ett gäng tjejer från BF och Leif till Mockfjärd för att ha lektioner för sjuorna. Detta hade vi även förra veckan, då för Sammilsdals sjuor. Jag och Britta pratade om Stress, Sömn och Självbild - Mental Hälsa. Tycker vi lyckades riktigt bra också denna vecka även om vi fick tre väldigt olika grupper där en dem var väldigt svår att få med sig. Det var inte helt utan att jag drog iväg ett telefonsamtal till en av de mest begåvade pedagoger jag känner - min mamma. Där fick jag en del tips som vi utsatte denna grupp för - visst gick det kanske inte helt enligt planerna, men i bakhuvudet hade jag hela tiden något min syster sagt i huvudet. Hon läser för närvarande till SO-lärare för högstadie och sa att när hon får kluriga elever och uppgifter tycker hon det är viktigast att man gör sitt bästa men också har roligt. :) Och det kan jag väl säga tt jag och Britta hade.
Väl tillbaka i skolan vid tolv så blev jag kvar i fyra timmar med naturvetarna, sen iväg till stallet, hem, äta, och det var här i nästa steg som det kluriga började ta fart ordentligt. Det som får mig helt ur balans - eller kanske jag ska säga den.
Ja, det finns en den, en den som jag har näst intill omöjligt att placera. Jag kan ju avslöja att det är en pojke. ;)
Vi får se vart den vägen leder, men jag går med försiktiga babysteg här.. men samtidigt vill jag bara galoppera fram och se vad som gömmer sig bakom nästa krök.
Men imorgonbitti blir det morgongym med Emma, har ju inte gymmat på åtta dagar, och för en som är van att gymma sex gånger i veckan är det ganska lång tid. Skönt ska det bli. :)
Har för övrigt snart gått ner fem kilo sen 7 Januari - alltid roligt.
kram
touch of blessing.
Så mycket som har hänt sedan vi sist hördes av.
Skolan har börjat, jag tränar som en tok och bantar därefter - livet känns okej igen. Kan vara därför bloggandet har blivit lidande, jag vet att jag någon gång nämnde att jag skiver som bäst när jag mår dåligt. Men hellre mår jag bra och bloggar som en fjant än vice versa - vem vill må som en fjant, liksom? ;)
Jaha, ja, idag har jag varit på min första officiella lektion i drama - kändes roligt, även då vi bara var fem stycken. Men det var full rulle ändå. :) Svårast var helt klart när jag, i min roll som optimistisk man, hittade ett avhugget huvud i en ugn.. hur reagerar man då? Klart knepigt, men det var skönt att det hela slutade med att jag slaktade min familj. :D
Klart slut
- kaninsprut.
