Jag skrattar, gråter och inspireras.

I helgen har jag fyllt min kulturkvot till maximum. Tre och en halv timme i Kristinehallen - musikkonservatoriet hade julkonsert. Det var absolut underbart, speciellt Hannas stycke. Jag tror aldrig jag har varit så stolt som när jag hörde det. En hel stråkorkester spelar ett klassisk musikstycke som en av mina bästa vänner skrivit. Det var stort. Jag grät, det var också stort - för mig.
  Att vara i Falun hos Hanna är alltid en sådan lättnad, jag lämnar life as I know it bakom mig och blir Avtryck igen. Jag är tolv år och livet är underbart, allt är lätt och primitivt. Men sen måste man tillbaka till verkligheten. Till stressen och pressen, till vänner och konflikter. Till drömmar som jag aldrig vågar att uppylla.

En dröm jag därimot tror, och hoppas, att jag uppfyller är den om alla dessa tatueringar jag planerar att smycka min kropp med. Den nyaste på listan är gudinnan Sarasvati. Hon står för konst, kreativitet och kunnande, det vill jag också göra. Jag vill att hon varje dag ska påminna mig om vem jag har varit, vem jag är och vem jag kan bli - om jag har viljan, styrkan och modet att vara den personen.
  Så med denna för mig nya design i huvudet gick jag i fredags in på biblioteket på gymnasiet för att läsa in mig på hinduismen. Sektion C, Religion, är inte en speciellt stor del av biblioteket, fyller en dryg hylla. Jag blev ytterst häpen när jag såg böcker om taoism, sufism och the sacred world of the celts. Jag blev näst intill upprörd när jag insåg att bland dessa böcker om relativt små religioner fanns inte en enda bok om hinduismen. Inte en enda! Hindusimen är väl ändå en av världens fem största religioner. Där fanns till och med en bok om inkaindianer! Ska det vara så? Inte för att jag är hindu, men för mig blev det som ett påhopp - en liten bok iallafall? Nej. Jag gick igenom sektion C flertalet gången med samma resultat.
  När jag gick tillbaka och satte mig vid mitt lilla bord såg jag i hyllan framför mig att det fanns böcker som Supermat, Roxette och Mount Everest. Jag frågade mig själv vart världen var på väg när man kan låna Mitt liv, en bok av Ingrid Bergman, dock inte en bok om hinduism. Inte för att jag hyser något som helst agg mot Ingrid Bergman, men jag tror ni kan se vad jag försöker säga. Jag noterade även att biblioteket inte innehöll någon bok alls av Astrid Lindgren, hur går det ihop, egentligen?
Aldrig har jag varit så besviken på BibblanBjörn.

Daniel meddelar i sin blogg danielsjors.blogg.se att han kastar in handduken, han ska lägga ner bloggandet ett tag. Funderar på att följa i hans fotspår, orkar inte känna att "jag måste blogga, det var flera dagar sen sist." Det sägs att man ska sluta när man ligger på topp. Det borde jag ha gjort.

I give you all a very fond fairwell.