Jag skrattar, gråter och inspireras.

jag är en konstnär,
du behöver inte förstå mig.
men du ska veta att
jag ser dig, förstår dig,
varje handling,
allt du säger.

Du kan inte gömma dig
jag ser igenom ditt skådespel.
för mig är du ett fönster.
jag kan öppna dig och se in,
utan din tillåtelse.
jag kan krossa dig
för jag vet hur.

Jag har ingen aning om var det kommer ifrån, orden bara formulerar sig själva med hjälp av mina fingrar. Jag börjar tro att ju sämre jag mår, desto bättre skriver jag. Frågan är då, ska jag finna mig i att må dåligt eller i att skriva dåligt?
Fast tänk nu Lina, är det själva det att du mår dåligt som får dig att skriva?
Nej, egentligen inte. Det är nog det att när jag mår dåligt så lyckas jag alltid få kontakt med någon eller något som får mig att tänka på ett speciellt sätt. Får mig att sätta ord på känslor, ord som jag sen väver ihop till dikter, texter, blogginlägg, vad det nu än är.

Har även fått oväntat mycket och positiv respons på min andra blogg, http://gardenangel.blogg.se/kreativtskrivande, dock inte från mina nära och kära som inte ens tycks bemöda sig att titta in där, utan från helt okända människor. Sånt är roligt. :D
Nu är det dags att krypa till kojs, blir hemma imorgon, tråkigt, men jag orkar inte längre, har ont i kroppen. Mors.