tal till nationen.
Var på Betnérs show Tal till Nationen igår på Folkets hus i Falun. Jäkligt roligt, men segt i mitten. Tappade fokus och svävade iväg i något sorts tomrum ett tag - jag alltså, inte Betnér, han var högst närvarande, antar jag. Att jag blev lite utmattad kan ha berott på att jag var på möte fram till halv sex, satt och pratade med Å i hennes bil i 45min, käkade sen en toast o brände iväg mot Falun med mammsen. Det hade varit en trafikolycka vid Grycksbo så vi räknade ut att om vi skulle hinna fram till åtta var det bäst att ta vägen över Rexbo, vi åkte lite vilse, jag blev plötsligt åksjuk och hade svaga panikkänslor de sista tjugo minuterna. Kan ha varit därför jag var lite mosig.
Dock var många delar av talet genialt, som vanligt. Läste på http://www.magnusbetner.com att Magnus själv tyckte att han var skitbra och att publiken var underbar, alltid kul att höra att man lyckats skratta på de ställen som komikern tänkt.
Satt nyss och pillade ihop åtta papperslådor, ja, ni vet sånna man lärde sig göra på fritids med ett A4-papper, åtta stycken med lock blev det. När jag satt där och knåpandet gick av sig självt började jag fundera en del på vad jag skulle skriva i mitt nästa inlägg, dvs, det här. Något jag kom fram till var hur mycket dynga folk skriver i sina bloggar.
Tror dessa bloggare, helt ärligt, att en läsare tycker det är värt att slänga ut ett par minuter av sin tid på att läsa om vad bloggaren köpte när den var på Kupolen och shoppade idag, för tredje gången denna vecka? Att läsaren kommer lägga på minnet vem bloggaren var och fikade med igår på Siljan? Som om läsaren inte själv både shoppar och fikar ibland.
Folk är så äckligt förälskade i sina egna liv att de måste publisera det så att folk kan avundas deras välbärgning. Inte så att dessa bloggare (bloggerskor är väl snarare rätt ord) öppet skryter med vad deras nya tunika, byxor, ögonskugga eller vad det nu är kostar. Men när de skriver ut att de köpte varorna på MQ, Gul&Blå och Make up store så framgår det ganska tydligt, speciellt när de har tagit en fika på Wayne's istället för på Donken. Förbannade kapitalist-fascister!
Varför kan inte VR eller dylika tidningar lyfta fram folk som faktiskt skriver blogg om saker man vill läsa? Okej, jag fattar ju också att dagens vakuumtonåringar (för närmare beskrivning av fenomenet, läs inlägget från 2 september) inte vill läsa om ett utbildande program i P1 på http://kinell.blogg.se eller småle åt hatet mot USA, Carolina Klüft och djurrättsaktivister i bloggen http://intefordekansliga.blogg.se
Det blir helt enkelt för avancerat för dingding-världen. Jag ska sluta kalla dem för vakuumtonåringar. För jag har insett att vakuumet har sugits upp av så många fler huvuden än bara tonåringarnas. Jag blir nästan sorgset tårögd när jag inser att vuxna människor, människor i min mammas ålder inte kan se längre än till sin egen nästipp - det är ju där deras egen kropp slutar, de behöver inte se längre, för deras tankebanor går ju bara runt dem själva.
En sak i allt det här som jag därimot tycker är riktigt roligt är att det är mode att bry sig om andra. Vi ska alla ha en pin på jackan för att visa att vi stödjer Rosa Bandet. Vi ska prenumerera på nya tidningen ECO-Queen för att lära oss att det går att leva glamouröst och trendigt, men på ett smart och medvetet sätt. Bry sig om andra, jovisstdu, hoppa o skit.
Det är förfan inte en enda modebloggerska som bryr sig ifall deras nya skor är utav fair trade-odlad regnskog eller vanlig regnskog. Det som faktiskt betyder något är att ett par likadana skor har burits av Sarah Jessica Parker. Sen kan jag även tänka mig att SJP köpte just de skorna för att de var fair trade eller liknande, då jag har en teori om att de flesta kändisar som nått toppen har tagit sig dit pga av deras brist på vakuumvävnad.
Nej, nu har jag fått nog. Vissa människor är bara så vidrigt primitiva.
Gör världen, eller iaf mig, en tjänst. Ta bort er själva. Förinta er exsistens.
Det ska bli intressant o se vad för sorts kritik jag kommer få på det här inlägget. Sist jag nämnde vakuumet fick jag många åsikter om det, flest från vakuumbefolkningen själv. Underbart, mer sånt tack.
Adjöken.
Dock var många delar av talet genialt, som vanligt. Läste på http://www.magnusbetner.com att Magnus själv tyckte att han var skitbra och att publiken var underbar, alltid kul att höra att man lyckats skratta på de ställen som komikern tänkt.
Satt nyss och pillade ihop åtta papperslådor, ja, ni vet sånna man lärde sig göra på fritids med ett A4-papper, åtta stycken med lock blev det. När jag satt där och knåpandet gick av sig självt började jag fundera en del på vad jag skulle skriva i mitt nästa inlägg, dvs, det här. Något jag kom fram till var hur mycket dynga folk skriver i sina bloggar.
Tror dessa bloggare, helt ärligt, att en läsare tycker det är värt att slänga ut ett par minuter av sin tid på att läsa om vad bloggaren köpte när den var på Kupolen och shoppade idag, för tredje gången denna vecka? Att läsaren kommer lägga på minnet vem bloggaren var och fikade med igår på Siljan? Som om läsaren inte själv både shoppar och fikar ibland.
Folk är så äckligt förälskade i sina egna liv att de måste publisera det så att folk kan avundas deras välbärgning. Inte så att dessa bloggare (bloggerskor är väl snarare rätt ord) öppet skryter med vad deras nya tunika, byxor, ögonskugga eller vad det nu är kostar. Men när de skriver ut att de köpte varorna på MQ, Gul&Blå och Make up store så framgår det ganska tydligt, speciellt när de har tagit en fika på Wayne's istället för på Donken. Förbannade kapitalist-fascister!
Varför kan inte VR eller dylika tidningar lyfta fram folk som faktiskt skriver blogg om saker man vill läsa? Okej, jag fattar ju också att dagens vakuumtonåringar (för närmare beskrivning av fenomenet, läs inlägget från 2 september) inte vill läsa om ett utbildande program i P1 på http://kinell.blogg.se eller småle åt hatet mot USA, Carolina Klüft och djurrättsaktivister i bloggen http://intefordekansliga.blogg.se
Det blir helt enkelt för avancerat för dingding-världen. Jag ska sluta kalla dem för vakuumtonåringar. För jag har insett att vakuumet har sugits upp av så många fler huvuden än bara tonåringarnas. Jag blir nästan sorgset tårögd när jag inser att vuxna människor, människor i min mammas ålder inte kan se längre än till sin egen nästipp - det är ju där deras egen kropp slutar, de behöver inte se längre, för deras tankebanor går ju bara runt dem själva.
En sak i allt det här som jag därimot tycker är riktigt roligt är att det är mode att bry sig om andra. Vi ska alla ha en pin på jackan för att visa att vi stödjer Rosa Bandet. Vi ska prenumerera på nya tidningen ECO-Queen för att lära oss att det går att leva glamouröst och trendigt, men på ett smart och medvetet sätt. Bry sig om andra, jovisstdu, hoppa o skit.
Det är förfan inte en enda modebloggerska som bryr sig ifall deras nya skor är utav fair trade-odlad regnskog eller vanlig regnskog. Det som faktiskt betyder något är att ett par likadana skor har burits av Sarah Jessica Parker. Sen kan jag även tänka mig att SJP köpte just de skorna för att de var fair trade eller liknande, då jag har en teori om att de flesta kändisar som nått toppen har tagit sig dit pga av deras brist på vakuumvävnad.
Nej, nu har jag fått nog. Vissa människor är bara så vidrigt primitiva.
Gör världen, eller iaf mig, en tjänst. Ta bort er själva. Förinta er exsistens.
Det ska bli intressant o se vad för sorts kritik jag kommer få på det här inlägget. Sist jag nämnde vakuumet fick jag många åsikter om det, flest från vakuumbefolkningen själv. Underbart, mer sånt tack.
Adjöken.
flickan som var vacker i onödan.
Rubriken är kopierad av en titel på en bok. Titeln tilltalade mig otroligt mycket, just idag. Varför vet jag inte, men den kändes så passande. Har precis varit och lämnat av storasyster Madelene på tågstationen, hon skulle åka till Falun och hälsa på KarolineP.
Vi tittade på Stockholm boogie nu på eftermiddagen, fick mig att vilja ha sommar o vara tillbaka i hufvudstaden tillsammans med storasyster. Saknar fläkten och stessen, alla människor. Inte sociofob idag inte, snarare tvärtom. Något jag därimot känner är att jag snart kommer ledsna på är min systers dators tangentbord och mina egna fingrars snubblande över dessa tangenter, inte min dag när det gäller korrdination.
Sista veckan på praktiken, känns riktigt, riktigt tråkigt. Ska bli jobbigt att komma tillbaka till skolan, ska bli jobbigt att lämna E och resten. Dock kommer det kännas absolut kämpigast att inte få träffa Å varje dag. Hennes enorma, kloka, spralliga personlighet som har gjort de här tre veckorna till det de har varit. Det var inte barnen som lärde mig mest om mig själv och livet, utan det var hon, så tack.
Nu tänker jag överlämna mig själv till vattnet i duschen och försöka slappna av en smula. Efter det ska jag nog göra en välförtjänt kväll, enligt mig, och lägga mig för att börja på tredje delen i en triologi jag håller på att läsa. Det kan bli spännande vill jag lova. :)
you're the ulitimate.
Sitter i mitt klassrum på praktiken. Ska snart åka till St. Persgården o titta på teater. Sen blir det nog mest pappersarbete resten av dagen. Funderar på om jag ska vara i A-L's klass, men jag får la se. Hur som helst så är det helt underbart att vara här. Vill bara att skolan ska ta slut så jag kan vara här jämt, med dessa underbara barn och lärare och såklart underbarnet, E.
Vi satt själva igår i ett grupprum och körde "hänga gubbe". Jag ritade upp ordet kärlek. Tanken var att jag skulle väva in en av mina uppgifter i detta och se efter hur E tänker om just kärlek. Det blev en flopp. Först och främst är kärlek inte världens lättaste ord att läsa, för oss kanske, men inte för E.
Jag; kärlek, vad är det för något då?
E; *rycker lite frånvarande på axlarna* Jag vet inte.
Jag: Men är inte det en känsla?
E: Jooo..
Jag: Och hur känns det inuti då då? När man är kär.
E: Men jag vet väl inte, jag har aldrig varit kär!
Jag: Jaha, nehe, nej, då är det inte så lätt att veta..
Så den gubben gick inte. Fick därimot en härlig insikt i E's känsla för tid. Det skulle ta en timme att gå till mammas jobb. Sen skulle det ta en timme att gå o köpa glass. Fast så skulle ju glassen betalas också, så då gick det åt en timme till.
Ibland är livet bra underbart! :)
Mors!
Vi satt själva igår i ett grupprum och körde "hänga gubbe". Jag ritade upp ordet kärlek. Tanken var att jag skulle väva in en av mina uppgifter i detta och se efter hur E tänker om just kärlek. Det blev en flopp. Först och främst är kärlek inte världens lättaste ord att läsa, för oss kanske, men inte för E.
Jag; kärlek, vad är det för något då?
E; *rycker lite frånvarande på axlarna* Jag vet inte.
Jag: Men är inte det en känsla?
E: Jooo..
Jag: Och hur känns det inuti då då? När man är kär.
E: Men jag vet väl inte, jag har aldrig varit kär!
Jag: Jaha, nehe, nej, då är det inte så lätt att veta..
Så den gubben gick inte. Fick därimot en härlig insikt i E's känsla för tid. Det skulle ta en timme att gå till mammas jobb. Sen skulle det ta en timme att gå o köpa glass. Fast så skulle ju glassen betalas också, så då gick det åt en timme till.
Ibland är livet bra underbart! :)
Mors!
London calling,
Den tjugosjunde oktober tvåtusenåtta lyfter ett flygplan från Arlanda, destination London. Det är meningen att jag själv och Linnea aka Nasse ska finnas med när planet lyfter. Tre nätter på An-Nur Hotel, inte Sheraton direkt, men det duger gott åt oss två, då vi inte har några som helst tankar på att stanna inne hela dagarna.
Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte hur vi ska klara av att ensamma ta oss från Leksand till London och tillbaka helskinnade, utan att ha misslyckats totalt minst en gång. Jag försöker övertala mig själv och Linnea om att det ska gå bra och att det bara är att fråga sig fram. Knepigast kommer nog de få timmar från det att vi checkar ut tills dess att vi sitter på planet hem att bli.
"Missar ni flyget hem, så ja.. Det finns ju en svensk ambassad i London." Tack mamma, det känns väldigt betryggande.
Möjligheten finns även att Chloe kommer ta sig upp från Worthing till London, det vore riktigt härligt att efter flera års kontakt över internet äntligen få träffa denna tös.
Hur som helst kommer alltihopa dokumenteras med kameran i högsta hugg!
Sweden is my country but London is my hometown.
Au revoir.
Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte hur vi ska klara av att ensamma ta oss från Leksand till London och tillbaka helskinnade, utan att ha misslyckats totalt minst en gång. Jag försöker övertala mig själv och Linnea om att det ska gå bra och att det bara är att fråga sig fram. Knepigast kommer nog de få timmar från det att vi checkar ut tills dess att vi sitter på planet hem att bli.
"Missar ni flyget hem, så ja.. Det finns ju en svensk ambassad i London." Tack mamma, det känns väldigt betryggande.
Möjligheten finns även att Chloe kommer ta sig upp från Worthing till London, det vore riktigt härligt att efter flera års kontakt över internet äntligen få träffa denna tös.
Hur som helst kommer alltihopa dokumenteras med kameran i högsta hugg!
Sweden is my country but London is my hometown.
Au revoir.
kan knappast beskrivas,
I mitten av september slog blixten ner, blixten som tog bort den från mig - förmågan att flika in den extra lilla kryddan i en text. Kryddan som fick läsaren att känna att detta var något annat. Det var inte som vanligt, utan något annat. Något annat.
Dock vill en läsare sällan läsa om författarens skrivtorka. Läsaren förväntar sig att underhållas med halsbrytande bravader och en utsmyckad enkel vardag, oavsett vad författaren känner.
Därför är det dags att stoppa tummen i häcken och åka på armbågen.
Utan sin penna är en författare bara en konstnär vars verk aldrig ens når duken. Försök föreställa dig en sådan, en konstnär som inte kan få utlopp för sin kreativitet. Det är ingen vacker syn vill jag lova, jag vet, jag lever i det.
Så vi börjar med de halsbrytande bravaderna - fast i singular.
De väl uppdaterade anhängarna av mitt liv vet att jag har skaffat mig en tendens att flacka runt lite i landet, gärna söder om Slussen. I helgen bar flackandet iväg till Småland och Huseby. Där var det fest, bondefest. SM i plöjning, för att vara exakt. Två dagar i småländskt regn spenderades ute på en enorm åker tillsammans med min trogne kompanjon Linn och hennes pappa Göran. Vi provsatt traktorer och filmade traktorrace, köpte t-shirts och hejade på helgens favoritsnygging från Danmark, Henrick.
Det var inte många av mina närmaste och bekanta som tyckte jag var vettig i huvudet som faktiskt gjorde verklighet av planerna på att åka till detta event, men det visade sig vara bland det mysigaste jag gjort på länge. Inte gjorde det något att man hade lerstänk över hela benen eller att blåsten vände ut&in på paraplyet. Allt var okej, så länge det var bonnigt.
Vi går vidare till den enkla vardagen.
APU på min kära gamla skola. Helt galet att vara tillbaka. Allt är som förut, samma luft, samma väggar, i stor utsträckning samma lärare. Det får mig att längta tillbaka. Sen att få jobba med denne pojke med DS, och min handledare, är något så enormt. Det är lite som bonderiet. Allt är okej, så länge det är ärligt. Och så mycket grabben har gett mig bara på den här första veckan.
Vem vet, kanske blir jag den femte läraren av sex möjliga kvinnor i familjen trots allt.
"Jag kommer in som klassföreståndare för att lära dessa barn svenska, engelska och matte, och det slutar med att det är de som lär mig, om livet." - min handledare, Å.
Tack,
Dock vill en läsare sällan läsa om författarens skrivtorka. Läsaren förväntar sig att underhållas med halsbrytande bravader och en utsmyckad enkel vardag, oavsett vad författaren känner.
Därför är det dags att stoppa tummen i häcken och åka på armbågen.
Utan sin penna är en författare bara en konstnär vars verk aldrig ens når duken. Försök föreställa dig en sådan, en konstnär som inte kan få utlopp för sin kreativitet. Det är ingen vacker syn vill jag lova, jag vet, jag lever i det.
Så vi börjar med de halsbrytande bravaderna - fast i singular.
De väl uppdaterade anhängarna av mitt liv vet att jag har skaffat mig en tendens att flacka runt lite i landet, gärna söder om Slussen. I helgen bar flackandet iväg till Småland och Huseby. Där var det fest, bondefest. SM i plöjning, för att vara exakt. Två dagar i småländskt regn spenderades ute på en enorm åker tillsammans med min trogne kompanjon Linn och hennes pappa Göran. Vi provsatt traktorer och filmade traktorrace, köpte t-shirts och hejade på helgens favoritsnygging från Danmark, Henrick.
Det var inte många av mina närmaste och bekanta som tyckte jag var vettig i huvudet som faktiskt gjorde verklighet av planerna på att åka till detta event, men det visade sig vara bland det mysigaste jag gjort på länge. Inte gjorde det något att man hade lerstänk över hela benen eller att blåsten vände ut&in på paraplyet. Allt var okej, så länge det var bonnigt.
Vi går vidare till den enkla vardagen.
APU på min kära gamla skola. Helt galet att vara tillbaka. Allt är som förut, samma luft, samma väggar, i stor utsträckning samma lärare. Det får mig att längta tillbaka. Sen att få jobba med denne pojke med DS, och min handledare, är något så enormt. Det är lite som bonderiet. Allt är okej, så länge det är ärligt. Och så mycket grabben har gett mig bara på den här första veckan.
Vem vet, kanske blir jag den femte läraren av sex möjliga kvinnor i familjen trots allt.
"Jag kommer in som klassföreståndare för att lära dessa barn svenska, engelska och matte, och det slutar med att det är de som lär mig, om livet." - min handledare, Å.
Tack,
dare to run,
O, onsdag. Matematik, 'Utvecklig, livsvillkor &socialisation', hälsopedagogik, Idrott&hälsa och ännu mer hälsopedagogik. 08.00 - 16.00. Skoltröttheten hänger som ett tungt moln över hela min existens. Det förkylningsvirus jag drog på mig till helgen har börjat ge sig, men energin och lusten för att pallra mig ut o springa lyser med sin frånvaro. Efter skolan ska jag släpa mig bort till jobbet. Diska. Har fått ansvar för två blåbär som jag på egen hand ska få lära upp - jippie. Min kropp och själ kapitulerar redan.
Nästa vecka ska jag ut på praktik i tre veckor, både på gott och ont. Det ska bli förbaskat skönt att få "vila" lite. När man är på praktik kan man lämna jobbet på jobbet och slippa ta med sig massa läxor och uppgifter hem. Fast samtidigt vill jag ju ingenting hellre än att få gå kvar i skolan. Slippa ta ansvar, slippa tänka, bara flyta med strömmen. Fan att man inte går ett studievägledande program. Som sagt, på gott och ont.
Har en illusion om att det ska vara lättare att ha praktik som resurslärare till en elvaåring med Down's Syndrom än att vara på en förskola 1-3år. Jag kan ha fel, väldigt fel.
Borde dra upp något positivt till ytan men det känns lite avdomnat just nu. Vill försvinna bort i en fantasivärld där jag är skådespelerska. En fantasi är en fantasi men med vilja, styrka och mod kan man nå just den drömmen. Varför inte? Varför skulle inte jag kunna bli lika framgångsrik som Julia Roberts eller George Clooney? Jag är visserligen inte ens hälften deras ålder... Varför måste jag nedvärdera mig som medelsvensson och tro att man måste vara något unikt för att nå framgång? Vilja, styrka, mod. Jag tror stenhårt på att det är nyckelorden för att lyckas.
Jag kan ju börja med att gå med i en dramagrupp, eller hur? Inte tror jag för fem öre att Paul Bettany gick runt i Harlesden, en liten förort till London och bara väntade på att bli upptäckt. Nej, nu var jag tvungen att kolla upp det, och faktiskt var det så att Bettany som nittonåring bestämde sig för att bli skådespelare. Han började på London Drama Centre. Visserligen är det arton är sedan, men nu är han ju en av Englands mest framgångsrika skådisar, nästan iaf. Han hade iofs en pappa som var dramalärare och en mamma som var sångerska. Men min pappa är polis och min mamma är lärare, det är inte så illa det heller.
Okej, jag erkänner att Paul Bettany var ett dåligt exempel..
Men det ska inte få mig att tappa modet. Istället ska jag fösa bort alla ångestladdade tankar inför dagens arbetspass genom att fortsätta planera min framtid som skådis.
Önska mig lycka till.
Nästa vecka ska jag ut på praktik i tre veckor, både på gott och ont. Det ska bli förbaskat skönt att få "vila" lite. När man är på praktik kan man lämna jobbet på jobbet och slippa ta med sig massa läxor och uppgifter hem. Fast samtidigt vill jag ju ingenting hellre än att få gå kvar i skolan. Slippa ta ansvar, slippa tänka, bara flyta med strömmen. Fan att man inte går ett studievägledande program. Som sagt, på gott och ont.
Har en illusion om att det ska vara lättare att ha praktik som resurslärare till en elvaåring med Down's Syndrom än att vara på en förskola 1-3år. Jag kan ha fel, väldigt fel.
Borde dra upp något positivt till ytan men det känns lite avdomnat just nu. Vill försvinna bort i en fantasivärld där jag är skådespelerska. En fantasi är en fantasi men med vilja, styrka och mod kan man nå just den drömmen. Varför inte? Varför skulle inte jag kunna bli lika framgångsrik som Julia Roberts eller George Clooney? Jag är visserligen inte ens hälften deras ålder... Varför måste jag nedvärdera mig som medelsvensson och tro att man måste vara något unikt för att nå framgång? Vilja, styrka, mod. Jag tror stenhårt på att det är nyckelorden för att lyckas.
Jag kan ju börja med att gå med i en dramagrupp, eller hur? Inte tror jag för fem öre att Paul Bettany gick runt i Harlesden, en liten förort till London och bara väntade på att bli upptäckt. Nej, nu var jag tvungen att kolla upp det, och faktiskt var det så att Bettany som nittonåring bestämde sig för att bli skådespelare. Han började på London Drama Centre. Visserligen är det arton är sedan, men nu är han ju en av Englands mest framgångsrika skådisar, nästan iaf. Han hade iofs en pappa som var dramalärare och en mamma som var sångerska. Men min pappa är polis och min mamma är lärare, det är inte så illa det heller.
Okej, jag erkänner att Paul Bettany var ett dåligt exempel..
Men det ska inte få mig att tappa modet. Istället ska jag fösa bort alla ångestladdade tankar inför dagens arbetspass genom att fortsätta planera min framtid som skådis.
Önska mig lycka till.
well, have you had enough?
Jösses Magdalena. Vilken dag. Jag vill skriva ner den nyanserat, men då min ordmusa verkar vägra mig sin närvaro så får vi se vad det blir för nyans.
Idag är jag upprörd. Och yr. Och otroligt svag. Tror jag har dragit på mig ett virus som tömmer mig på energi - utom när jag är ute och springer. Något som kommit att bli min aktiva vila från omvärlden.
Från och med att jag kom hem från skolan gick ingenting min vilja till lags. Eller nej, det startade i själva verket imorse när jag inte kunde hitta mina glasögon. Efter en kvart hittade jag dem, bakom sängen. Bättre blev det inte när min dator och min mobiltelefon genomförde en kupp mot mig som ägare och nekade mig rättigheten att lägga in resten av min ljudbok på minneskortet. Det slutade med att 3gb musik och ljudböcker helt enkelt sögs upp i cyberspace och jag blev femton minuter sen till min mattelektion.
När jag kom hem - det känns som att det har gått en livstid sen dess - började det med att jag inte fick igång ljudboken ens på datorn. Jag erkände mig besegrad av mina upproriska tekniska leksaker och började ladda ner boken på nytt. Hungrig som en varg och arg som ett bi efter att ha brottats med min dator gick jag upp för att laga lite mat. Mamma var o tränade, så det fick bli potatis och fiskpinnar. Jag är den enda som kan lyckas med att bränna fiskpinnar på båda sidor och överkoka en potatis. Förtvivlad upptäckte jag att dressingen nästan var slut. Den räckte till fiskpinnarna, potatisen åt jag två tuggor av, sen slängde jag den! Jag satte mig återigen vid min tonårsrebell till dator och till min stora förvåning funkade ljudboken i iTunes, God bless. Detta underbara ögonblick varade dock inte länge, någon av kattskallarna var såklart tvungen att ta in en näbbmus. Jag gick verbal bärsärkargång på alla tre och den stackars musen bara skakade. Fångade den med en handduk och en skyffel för att släppa ut den på bakgården. Lättad såg jag att musen verkade oskadd då den snabbt ilade ner i gräset.
Satte mig i köket igen för att falla i trans av Ilyana Kadushins berättarröst. Blev avbruten av att telefonen ringde, det var Madelene. När vi var på Coldplay i torsdags gick min stol så passande sönder och vi blev tilldelade biljetter på ståplats istället. Madelene berättade att hon hört av sig till Globen och som plåster på såren hade vi blivit erbjudna biljetter till Ladies Night i helgen. Den enda helgen jag absolut inte kan omboka då jag ska på seminarie och hundutställning! Madelene skulle höra med personen på Globen om det finns någon annan tillställning vi kan erbjudas, men det känns långt bort. Det är bara att acceptera att hon helt gratis kommer på se M. Stenmark och P. Stormare när det var min förbannade stol som gick sönder!
Kan ju, nu när jag ändå är på gång, berätta att min dag blev så mycket lättade när att jag fick veta att denna underbara bok jag lyssnar på har filmatiserats. Vad är det för helvetiskt förbannat satskap som världen utvecklats till?! Man kan inte göra en film av den boken! Det är som att spotta S. Meyer i ansiktet! Bara det att den tydligen getts ut på svenska med titeln 'Om jag kunde drömma' är ett hån mot varenda ord i det engelska språket. Visserligen är Meyer säkerligen salig över bokens framgång och smickrad över att den blivit film, sen att hon antaligen blir rik på det hela faller henne nog om läppen. En författares högsta önskan, jag kan ju bara drömma om att skriva fyra bestsellers som genom film blir tillgängliga även för de stackare utan förmåga att förlora sig i litteratur.
A win - win situation, det är väl vad de flesta skulle påstå.
Jo, pyttsan.
Känner jag mig själv på det sätt jag tror att jag gör, kommer jag tvinga mig att läsa böckerna på svenska och sen se filmen. De absolut värsta är att jag förmodligen kommer njuta av varenda sekund. Ynkligt.
Nyanserat blev det minsann.
Mormor, om du läst allt det här hoppas jag att du kan ha överseende med att ditt barnbarn missbrukar ordets gåva på detta sätt och att du kan se att jag inte är en hatisk person fylld av obeveklig aversion - det kan bli så dålig stämning på våra släktträffar annars.
Jag måste lära mig att skriva bra blogg när jag inte är upprörd.
"Aloha, auf Wiedersehen, bon soir, sayonara, and all those good bye things, baby."
- Thomas O'Malley.
Idag är jag upprörd. Och yr. Och otroligt svag. Tror jag har dragit på mig ett virus som tömmer mig på energi - utom när jag är ute och springer. Något som kommit att bli min aktiva vila från omvärlden.
Från och med att jag kom hem från skolan gick ingenting min vilja till lags. Eller nej, det startade i själva verket imorse när jag inte kunde hitta mina glasögon. Efter en kvart hittade jag dem, bakom sängen. Bättre blev det inte när min dator och min mobiltelefon genomförde en kupp mot mig som ägare och nekade mig rättigheten att lägga in resten av min ljudbok på minneskortet. Det slutade med att 3gb musik och ljudböcker helt enkelt sögs upp i cyberspace och jag blev femton minuter sen till min mattelektion.
När jag kom hem - det känns som att det har gått en livstid sen dess - började det med att jag inte fick igång ljudboken ens på datorn. Jag erkände mig besegrad av mina upproriska tekniska leksaker och började ladda ner boken på nytt. Hungrig som en varg och arg som ett bi efter att ha brottats med min dator gick jag upp för att laga lite mat. Mamma var o tränade, så det fick bli potatis och fiskpinnar. Jag är den enda som kan lyckas med att bränna fiskpinnar på båda sidor och överkoka en potatis. Förtvivlad upptäckte jag att dressingen nästan var slut. Den räckte till fiskpinnarna, potatisen åt jag två tuggor av, sen slängde jag den! Jag satte mig återigen vid min tonårsrebell till dator och till min stora förvåning funkade ljudboken i iTunes, God bless. Detta underbara ögonblick varade dock inte länge, någon av kattskallarna var såklart tvungen att ta in en näbbmus. Jag gick verbal bärsärkargång på alla tre och den stackars musen bara skakade. Fångade den med en handduk och en skyffel för att släppa ut den på bakgården. Lättad såg jag att musen verkade oskadd då den snabbt ilade ner i gräset.
Satte mig i köket igen för att falla i trans av Ilyana Kadushins berättarröst. Blev avbruten av att telefonen ringde, det var Madelene. När vi var på Coldplay i torsdags gick min stol så passande sönder och vi blev tilldelade biljetter på ståplats istället. Madelene berättade att hon hört av sig till Globen och som plåster på såren hade vi blivit erbjudna biljetter till Ladies Night i helgen. Den enda helgen jag absolut inte kan omboka då jag ska på seminarie och hundutställning! Madelene skulle höra med personen på Globen om det finns någon annan tillställning vi kan erbjudas, men det känns långt bort. Det är bara att acceptera att hon helt gratis kommer på se M. Stenmark och P. Stormare när det var min förbannade stol som gick sönder!
Kan ju, nu när jag ändå är på gång, berätta att min dag blev så mycket lättade när att jag fick veta att denna underbara bok jag lyssnar på har filmatiserats. Vad är det för helvetiskt förbannat satskap som världen utvecklats till?! Man kan inte göra en film av den boken! Det är som att spotta S. Meyer i ansiktet! Bara det att den tydligen getts ut på svenska med titeln 'Om jag kunde drömma' är ett hån mot varenda ord i det engelska språket. Visserligen är Meyer säkerligen salig över bokens framgång och smickrad över att den blivit film, sen att hon antaligen blir rik på det hela faller henne nog om läppen. En författares högsta önskan, jag kan ju bara drömma om att skriva fyra bestsellers som genom film blir tillgängliga även för de stackare utan förmåga att förlora sig i litteratur.
A win - win situation, det är väl vad de flesta skulle påstå.
Jo, pyttsan.
Känner jag mig själv på det sätt jag tror att jag gör, kommer jag tvinga mig att läsa böckerna på svenska och sen se filmen. De absolut värsta är att jag förmodligen kommer njuta av varenda sekund. Ynkligt.
Nyanserat blev det minsann.
Mormor, om du läst allt det här hoppas jag att du kan ha överseende med att ditt barnbarn missbrukar ordets gåva på detta sätt och att du kan se att jag inte är en hatisk person fylld av obeveklig aversion - det kan bli så dålig stämning på våra släktträffar annars.
Jag måste lära mig att skriva bra blogg när jag inte är upprörd.
"Aloha, auf Wiedersehen, bon soir, sayonara, and all those good bye things, baby."
- Thomas O'Malley.
vi väljer inte vår familj.
Sitter i Madelenes tvåa på reimers, ska titta på Höstlegender alldeles snart. Absolut inte sugen, men vad gör man inte för sin uttråkade systers skull?
Aaah, idag var det torrt i fingrarna, såsigt i huvudet. Inte tvärtom som det ska vara.. Pappas Anna fyller 44 idag, ska firas med indisk mat i Hornstull. Jag har en enda erfarenhet av indiskt, det var starkt och jag spydde upp skiten ett par timmar senare. Ska bli spännande o se hur kvällen utvecklar sig..eller?
Efter att pappa varit på water closetten o "gasat", som han så passande uttryckte det, ska vi ner en sväng på H-tull o leta lite present till Anna. Sen ska några av oss gå en sväng på Långholmen, är måttligt sugen. Då kollar jag hellre på Höstlegender..
Japp, tänker nominera mig själv till årets torraste bloggare efter dethär.
Pinsamt dålig dag.
Aaah, idag var det torrt i fingrarna, såsigt i huvudet. Inte tvärtom som det ska vara.. Pappas Anna fyller 44 idag, ska firas med indisk mat i Hornstull. Jag har en enda erfarenhet av indiskt, det var starkt och jag spydde upp skiten ett par timmar senare. Ska bli spännande o se hur kvällen utvecklar sig..eller?
Efter att pappa varit på water closetten o "gasat", som han så passande uttryckte det, ska vi ner en sväng på H-tull o leta lite present till Anna. Sen ska några av oss gå en sväng på Långholmen, är måttligt sugen. Då kollar jag hellre på Höstlegender..
Japp, tänker nominera mig själv till årets torraste bloggare efter dethär.
Pinsamt dålig dag.
i ljuset av skuggan.
Hela helgen har spenderats med Karin. Endast sex filmer avklarades, men brakmiddag med rostbiff blev det minsann, himmelskt! Vi var på Hildasholm både igår och idag, idag var vi där på en guidad tur, lovely. Fast Southside House och Hellens Manor är ju liiite maffigare.
Hittade en väst med borderier igår i mammas gamla garderob, helt underbar, vill ha den på mig jämt. Känner mig som en hippie i den, bara det liksom, blir det bättre? :)
Har spenderat en stund att kolla in Southsides och Hellens hemsidor för lite info om min och Karins kommande resa till England, allt är stängt då, tyvärr. Men det är ju bara ännu en anledning att åka dit igen, i vår. :D Hittade även ett avsnitt av serien Most Haunted på youtube som handlar om just Hellens Manor, orkade inte titta på det, men det var ju gaanska så nice, som Ica-Ulf skulle sagt.
Imorgon blir det gymnasieskola igen, kämpigt. Fast än har inte söndagsångesten slagit rot, det är ju skönt.
O, juste, det här inlägget skulle ju bli lite deprimerat med patetiska tonårstankar om Mr.Man och wannabekänslor. Men det växte bort i samband med låten I kissed a girl och första kapitlet i Jonas Gardells roman Ett ufo gör entré. Rätt skönt, för det är så tungt att vara tonårspatetisk..
Nej, dags att stänga butiken igen.
Nattinatti.
Hittade en väst med borderier igår i mammas gamla garderob, helt underbar, vill ha den på mig jämt. Känner mig som en hippie i den, bara det liksom, blir det bättre? :)
Har spenderat en stund att kolla in Southsides och Hellens hemsidor för lite info om min och Karins kommande resa till England, allt är stängt då, tyvärr. Men det är ju bara ännu en anledning att åka dit igen, i vår. :D Hittade även ett avsnitt av serien Most Haunted på youtube som handlar om just Hellens Manor, orkade inte titta på det, men det var ju gaanska så nice, som Ica-Ulf skulle sagt.
Imorgon blir det gymnasieskola igen, kämpigt. Fast än har inte söndagsångesten slagit rot, det är ju skönt.
O, juste, det här inlägget skulle ju bli lite deprimerat med patetiska tonårstankar om Mr.Man och wannabekänslor. Men det växte bort i samband med låten I kissed a girl och första kapitlet i Jonas Gardells roman Ett ufo gör entré. Rätt skönt, för det är så tungt att vara tonårspatetisk..
Nej, dags att stänga butiken igen.
Nattinatti.
det är dags att börja tänka om.
Sitter o myser i lusekofta och pyjamasbyxor, väntar på Linn som har vurti hemma o ätit, vi ska fortsätta att titta på Skönheten&Odjuret. Vi har tjuvstartat helgens maraton utan Karin. Ett maraton dedikerat till ingen mindre än Walt Disney. Mellan 15 och 20 filmer har vi laddat upp med, hur många vi klarar av återstår att se, men Pocahontas, Aladdin, Robin Hood, Lady&Luffsen och Törnrosa är några av tungviktarna som måste avklaras.
Förutom film blir det övernattning, brakmiddag och jag har en känning att det även kan råka bli lite kareoke framåt kvällningen.
Lördagen kommer dock huvudsakligen utspela sig på Hildasholm tillsammans med Karin och hennes mormor. Kommer vara där till fem ungefär, tror det kan bli riktigt bra. Karin, Karins mormor och en gård som ligger nära hjärtat - blir det bättre än så? Svårslaget, men pja, maratonet kanske.. och så denne oavslöjade Mr.Man, han slår det mesta. ;)
Oh, jag är fast. Jag är såld. Jag har begravt mitt hjärta i sjön av 80-talets underbara musik. Har tankat mobilen med Wham, Eurythmics och Depeche Mode. Det kan inte hjälpas. Det började i våras med Johnny Cash, Journey och Kansas tack vare en Mr. som ligger nära om hjärtat, sen stegrades det upp till ABBA och Carola. Bägaren rann helt enkelt över när jag hittade en mapp med det bästa av det bästa på P-bay. Säga vad man vill om att ladda ner olagligt, men detta har förändrat min livsinställing från likgiltighet till eufori - wonderbart!!
Ja, ganska heltäckande.
Förutom film blir det övernattning, brakmiddag och jag har en känning att det även kan råka bli lite kareoke framåt kvällningen.
Lördagen kommer dock huvudsakligen utspela sig på Hildasholm tillsammans med Karin och hennes mormor. Kommer vara där till fem ungefär, tror det kan bli riktigt bra. Karin, Karins mormor och en gård som ligger nära hjärtat - blir det bättre än så? Svårslaget, men pja, maratonet kanske.. och så denne oavslöjade Mr.Man, han slår det mesta. ;)
Oh, jag är fast. Jag är såld. Jag har begravt mitt hjärta i sjön av 80-talets underbara musik. Har tankat mobilen med Wham, Eurythmics och Depeche Mode. Det kan inte hjälpas. Det började i våras med Johnny Cash, Journey och Kansas tack vare en Mr. som ligger nära om hjärtat, sen stegrades det upp till ABBA och Carola. Bägaren rann helt enkelt över när jag hittade en mapp med det bästa av det bästa på P-bay. Säga vad man vill om att ladda ner olagligt, men detta har förändrat min livsinställing från likgiltighet till eufori - wonderbart!!
Ja, ganska heltäckande.
Touch of touché.
Efter ett rungande inlägg förra veckan blev det torrt som gammalt potionssnus här i bloggen. Jag får lägga skulden på att jag flyttade över till pappa en vecka o hade svårt med datoranvändning, det blev inte bara bloggen som blev lidande, utan även bilddagboken, myspace och facebook. Det är inte lätt att vara medelklass.
Måste få skratta lite åt den underbara respons jag fått från olika håll gällande just det inlägget. Har fått höra att inlägget nästan var värt att skrivas ut o sättas upp på Umeå Universitet, men också att jag har fel i mina åsikter. Tog det sistnämnda med en klackspark då veritas odium paret - sanning skapar hat.
Skolan har dragit igång på riktigt nu, tyvärr. Japp, det ska erkännas även här i bloggen, jag vantrivs som en fisk på torra land. Satt och tittade på Karin o gänget när de hade lite groupstudy i Kemi. m delat på M gånger N...? Mjae, jag fattade inte massor direkt, men trots det kände jag att det var sånt jag ville hålla på med. Sitta i ett grupprum med avancerade miniräknare, kaffe och andra snillen för att lösa problem. Problem som består av att man ska klura ut hur många molekyler det ingår i tio gram kalcium..
Istället har man pedagogik, kommunikation, idrottsmedicin, näringslära och hälsopedagogik på schemat, vilket är intressant i viss mån, men när majoriteten av personerna man vill dela sin tid med finns på NV så lockar molekyler mycket mer 20 veckors praktik med snoriga ungar.
Det var nog min längsta mening hittills.
Annars så fyller Cecilia 24 år idag! Fick veta att kvinnor är som mest fertila mellan 20 och 24, så nu får hon allt lägga på ett kol. Grattis till det. ;D Appropå fertil, Emelie fick en liten tös i måndags, grattis där med. :)
Måste förgylla ert sinne med en uppdatering i vad min dag handlade om. Hade en sällsynt sovmorgon till elva, kom till skolan för att få veta att engelskan var inställd, skulle alltså ha en lektion på hela dagen, svenska. En lektion som jag i ren protest faktiskt gav fullständigt faan i att gå på, sorgligt men sant. Satt istället på Siljans Konditiori i närmare tre timmar tillsammans med en handfull av dessa underbara naturvetare och löste världsproblem, som varken handlade om kalcium eller snoriga ungar, utan om delade uppfattningar om vikten av att kunna historia. Som sann avkomma till en SO-lärare var jag självklart den som de talade för med motiveringen att ''om man vill förstå varför världen är som den är så måste man veta hur den kom att bli sån.'' Men tji fick jag, inte blev käraste Karin mer intresserad av att lära sig om Franska Revolutionen för det.. Dagens misslyckande. Ajaj - Jajaj.
Bestämde mig även för att dra ihop till ett Walt Disney-maraton inom en snar framtid då ett högt antal av individerna varken sett Skönheten&Odjuret eller Snövit. För övrigt var detta ett beslut som Karin faktiskt hakade och inte hackade på.
Nu blev det två tunga ögonlock för mycket, dags att stänga ner och bre ut håret på dunkudden. Sömn, inget jag är särskilt motståndskraftig till, - eller? Hur som helst så ska jag upp tidigt imorgonbitti för att ta med hundarna till min lektion i 'Djur i människans tjänst'.
Kul jul.
Måste få skratta lite åt den underbara respons jag fått från olika håll gällande just det inlägget. Har fått höra att inlägget nästan var värt att skrivas ut o sättas upp på Umeå Universitet, men också att jag har fel i mina åsikter. Tog det sistnämnda med en klackspark då veritas odium paret - sanning skapar hat.
Skolan har dragit igång på riktigt nu, tyvärr. Japp, det ska erkännas även här i bloggen, jag vantrivs som en fisk på torra land. Satt och tittade på Karin o gänget när de hade lite groupstudy i Kemi. m delat på M gånger N...? Mjae, jag fattade inte massor direkt, men trots det kände jag att det var sånt jag ville hålla på med. Sitta i ett grupprum med avancerade miniräknare, kaffe och andra snillen för att lösa problem. Problem som består av att man ska klura ut hur många molekyler det ingår i tio gram kalcium..
Istället har man pedagogik, kommunikation, idrottsmedicin, näringslära och hälsopedagogik på schemat, vilket är intressant i viss mån, men när majoriteten av personerna man vill dela sin tid med finns på NV så lockar molekyler mycket mer 20 veckors praktik med snoriga ungar.
Det var nog min längsta mening hittills.
Annars så fyller Cecilia 24 år idag! Fick veta att kvinnor är som mest fertila mellan 20 och 24, så nu får hon allt lägga på ett kol. Grattis till det. ;D Appropå fertil, Emelie fick en liten tös i måndags, grattis där med. :)
Måste förgylla ert sinne med en uppdatering i vad min dag handlade om. Hade en sällsynt sovmorgon till elva, kom till skolan för att få veta att engelskan var inställd, skulle alltså ha en lektion på hela dagen, svenska. En lektion som jag i ren protest faktiskt gav fullständigt faan i att gå på, sorgligt men sant. Satt istället på Siljans Konditiori i närmare tre timmar tillsammans med en handfull av dessa underbara naturvetare och löste världsproblem, som varken handlade om kalcium eller snoriga ungar, utan om delade uppfattningar om vikten av att kunna historia. Som sann avkomma till en SO-lärare var jag självklart den som de talade för med motiveringen att ''om man vill förstå varför världen är som den är så måste man veta hur den kom att bli sån.'' Men tji fick jag, inte blev käraste Karin mer intresserad av att lära sig om Franska Revolutionen för det.. Dagens misslyckande. Ajaj - Jajaj.
Bestämde mig även för att dra ihop till ett Walt Disney-maraton inom en snar framtid då ett högt antal av individerna varken sett Skönheten&Odjuret eller Snövit. För övrigt var detta ett beslut som Karin faktiskt hakade och inte hackade på.
Nu blev det två tunga ögonlock för mycket, dags att stänga ner och bre ut håret på dunkudden. Sömn, inget jag är särskilt motståndskraftig till, - eller? Hur som helst så ska jag upp tidigt imorgonbitti för att ta med hundarna till min lektion i 'Djur i människans tjänst'.
Kul jul.
en glimt av egna åsikter,
- Varför kan inte mitt huvud också vara fyllt med vakuum?!
Just den meningen flög kraftfullt genom mitt rum fram till min mor tidigare idag. O, du förstående, visa moder. Så olika men samtidigt så oskiljbart lika.
Ja, jag ältar fortfarande ämnet i gårdagens inlägg.
Självklart är jag inte mogen i mina handlingar varje sekund, minut, timme av dygnet, även om jag oftast utför dem med en tanke bakom, märkt på hur jag kursiverar 'oftast'. Enjoy life in your own age. Men hur i hela friden ska detta gå till när majoriteten av ens åldersgrupp just inte har annat än vakuum innanför pannbenet? Jag blir frustrerad, nästan arg, när jag hör grannbordet i skolmatsalen ha en inbördes, outtalad tävling i "vem är värst".
Tävlingen går ut på att vinna så mycket status som möjligt inom sin omgängenskrets genom att med fejkad motvilja dela med sig av helgens händelser - vem drack mest, vem spydde värst, vem däckade först och vem hade sex (läs ögonsex) med vem, gärna ska helgen ha dokumenteras med en mobilkamera som skickas runt till alla vid bordet. De flesta av dessa berättelser liknar mer en episod av en dokusåpa än det som verkligen hände.
Vinnaren av tävlingen är utsedd redan innan då ingen vågar ta kamp mot den självutnämnda 'bidrottningen' men ibland - o dessa sällsynta, underbara ögonblick -, så tar en undersåt strid mot drottningen. Ännu bättre är det när en nykomling försöker klättra högst upp i vakuum-hierarkin. En helt synlig och öppen dispyt utspelar sig, när de tävlandes fantasi har runnit ut påbörjas nästa fas, personangrepp. De övriga i gruppen sitter med halvöppen mun och fascinerade ögon fixerade vid den som talar - en liveföreställning av Girlylicious!
Eller varför inte nämna dessa förtjusande stunder av tonårsromantik.
Tack Gud för VeckoRevyn och Ebba von Sydow. Vi har ju alla lärt oss hur man fångar drömkillen och flirtar på ett sätt som ska vara uppenbart, men samtidigt inte desperat. Flirta dig i form, Det perfekta förhållandet, Så får du napp, Lär dig göra slut - på ett snyggt sätt. Ett axplock av de rubriker som pryder VR's Sex&Kärleksavdelning.
Och det här köper dagens vrålsminkade vakuumtonåringar.
Ögongodis för en utomstående är att få se när en sådan donna svansar fram till sin måltavla och spelar sina kort, på det sätt som VR och likvärdiga tidningar lär ut, och eftersom donnans måltavla är en grabb med samma vakuumliknande vävnad så funkar såklart Hannah Arnhögs tips. Mer VR åt ungdomen säger jag!
Enjoy life in your own age - eller hur var det?
Kan du ju inbilla dig att jag vill.
Just den meningen flög kraftfullt genom mitt rum fram till min mor tidigare idag. O, du förstående, visa moder. Så olika men samtidigt så oskiljbart lika.
Ja, jag ältar fortfarande ämnet i gårdagens inlägg.
Självklart är jag inte mogen i mina handlingar varje sekund, minut, timme av dygnet, även om jag oftast utför dem med en tanke bakom, märkt på hur jag kursiverar 'oftast'. Enjoy life in your own age. Men hur i hela friden ska detta gå till när majoriteten av ens åldersgrupp just inte har annat än vakuum innanför pannbenet? Jag blir frustrerad, nästan arg, när jag hör grannbordet i skolmatsalen ha en inbördes, outtalad tävling i "vem är värst".
Tävlingen går ut på att vinna så mycket status som möjligt inom sin omgängenskrets genom att med fejkad motvilja dela med sig av helgens händelser - vem drack mest, vem spydde värst, vem däckade först och vem hade sex (läs ögonsex) med vem, gärna ska helgen ha dokumenteras med en mobilkamera som skickas runt till alla vid bordet. De flesta av dessa berättelser liknar mer en episod av en dokusåpa än det som verkligen hände.
Vinnaren av tävlingen är utsedd redan innan då ingen vågar ta kamp mot den självutnämnda 'bidrottningen' men ibland - o dessa sällsynta, underbara ögonblick -, så tar en undersåt strid mot drottningen. Ännu bättre är det när en nykomling försöker klättra högst upp i vakuum-hierarkin. En helt synlig och öppen dispyt utspelar sig, när de tävlandes fantasi har runnit ut påbörjas nästa fas, personangrepp. De övriga i gruppen sitter med halvöppen mun och fascinerade ögon fixerade vid den som talar - en liveföreställning av Girlylicious!
Eller varför inte nämna dessa förtjusande stunder av tonårsromantik.
Tack Gud för VeckoRevyn och Ebba von Sydow. Vi har ju alla lärt oss hur man fångar drömkillen och flirtar på ett sätt som ska vara uppenbart, men samtidigt inte desperat. Flirta dig i form, Det perfekta förhållandet, Så får du napp, Lär dig göra slut - på ett snyggt sätt. Ett axplock av de rubriker som pryder VR's Sex&Kärleksavdelning.
Och det här köper dagens vrålsminkade vakuumtonåringar.
Ögongodis för en utomstående är att få se när en sådan donna svansar fram till sin måltavla och spelar sina kort, på det sätt som VR och likvärdiga tidningar lär ut, och eftersom donnans måltavla är en grabb med samma vakuumliknande vävnad så funkar såklart Hannah Arnhögs tips. Mer VR åt ungdomen säger jag!
Enjoy life in your own age - eller hur var det?
Kan du ju inbilla dig att jag vill.
felnärd i välfärd.
Mor min oroar sig för att jag ska bli felnärd. På något sätt kan jag nästan förstå varför. En riktig kvällsmåltid har uteblivit flera gånger på sistone.. idag ringde jag henne klockan 9.00 am o tiggde om halloumi-ost och en dosa tobak - vilket tillsammans med skollunch blev dagens basföda. Det ska väl även nämnas att jag hade min första lektion i näringslära idag..
Phu, jag måste sluta tänka så mycket. Kan skada dig själv och andra i din omgivning. Just nu funderar jag mestadels över framtida yrken. Kirurg, bonde eller biomedicinsk analytiker inom rättsmedicin. Gjorde eller test på ams.se för att se vilka yrkesområden jag skulle passa inom.
Första plats; Vårda, behandla
Andra plats; Djur, växter, lantbruk
Tredje plats; Bevaka, skydda.
Övriga högt placerade var bland annat exprimentera/forska och teater/film/musik. Nu blev ju allt så mycket lättare - eller? Med en släkt som i stor skala domineras av lärare och poliser borde valet vara ganska självklart, men varför ska jag vilja bli något helt annat? Jag vill göra något riktigt viktigt med min intelligens, min potensial - mitt liv for crying out loud. Jag vill nå ut, jag vill att andra ska ta del av det jag har att lära, men hur gör man det?
Kan jag inte bara helt plötsligt bli upptäckt som skådespelareska, bli rik och känd och skriva en bok som folk vill läsa endast på grund av att en kändis skrivit den.
Gosh, varför kan inte Paris Hilton eller Britney Spears vakna upp en dag och bestämma sig för att göra något vettigt med den makt de har över medierna över hela världen?
Till helgen skulle det bli partyparty och Ridsportens dag, men det ser ut som att jag från och med fredag morgon till söndag eftermiddag kommer sitta på ett seminarie om medberoende och missbruk. Inte för att jag inte vill gå, det vill jag, men kunde det inte ligga på en annan helg? Helst nästa månad..
Herregud, varför kan jag inte vara sjutton år i huvudet, som de flesta andra i min vänskapskrets? Varför kan inte livet handla om fjortisfyllor, mode och jakten på skolans snyggaste kille? Självbevarelsedrift, framförhållning och moral - varför drabbade det mig?! Jag blir alldeles matt av mig själv.
Jag sa ju att jag tänker för mycket.
you read my eyes just like a diary.
Igår blev det skräck i timmerhuset efter en lång stund av obeslutsamhet inne på OK. Den röst som skrek ikapp med min egen tillhörde en av mina högst lojala vänner, Lina. Det är inte ofta vi bestämer oss för att ses, men när stunden väl är kommen känns det som vi aldrig varit ifrån varandra. Vänskap som den ska vara. Tack för det. :)
Under natten fick jag även agera mamma och strikt rådgivare åt en annan kär vän som fått i sig lite för mycket av det goda. Man ska inte ta till flaskan när det är något som tynger psyket, något jag hoppas att just denne man en vacker dag lär sig, men fram till den dagen står jag troget vid hans sida för att ge honom mitt stöd.
Snart slår klockan i matsalen fem slag här hemma, vilket betyder att Karin kommer hoppa på bussen från Karlstad. Då ska jag agera trogen vän över telefon och med stärkande ord få henne att se ljust på den gärning hon utförde igår. Hon är så stark min Karin. :)
Men just precis nu måste jag hänge mig åt min skånska vän Sandra som tack vare gårdagens alkoholintag har hamnat i fejd med sin bästa vän..
Ja, Lina, så här går det när du enligt andra har väl utvecklad förståelse för andra människors problem och situationer. Alla måste ju ventilera med någon och ibland blir det bara så att många väljer samma person, dvs mig. Men som jag nämnde, så har jag förståelse för det.
Under natten fick jag även agera mamma och strikt rådgivare åt en annan kär vän som fått i sig lite för mycket av det goda. Man ska inte ta till flaskan när det är något som tynger psyket, något jag hoppas att just denne man en vacker dag lär sig, men fram till den dagen står jag troget vid hans sida för att ge honom mitt stöd.
Snart slår klockan i matsalen fem slag här hemma, vilket betyder att Karin kommer hoppa på bussen från Karlstad. Då ska jag agera trogen vän över telefon och med stärkande ord få henne att se ljust på den gärning hon utförde igår. Hon är så stark min Karin. :)
Men just precis nu måste jag hänge mig åt min skånska vän Sandra som tack vare gårdagens alkoholintag har hamnat i fejd med sin bästa vän..
Ja, Lina, så här går det när du enligt andra har väl utvecklad förståelse för andra människors problem och situationer. Alla måste ju ventilera med någon och ibland blir det bara så att många väljer samma person, dvs mig. Men som jag nämnde, så har jag förståelse för det.
and I just can't pull myself away.
Nyss hemkommen från Heden, har varit hemma hos mamma-Lena o laddat batterierna inför hösten. Nasse var där också, vi åt majskolvar, ljög och fikade med kanelkaffe - jovisst, mamma-Lena har kanel i sitt kaffe, lite annorlunda men ganska gott. Helt underbart att vara tillbaka på gården som jag kallar mitt hem, med människorna jag kallar min familj.
Just nu sitter jag därimot i sängen "hemma" o lyssnar på musik. Känner mig pepp på att skita knäck i spiral av skräck ikväll, men vet inte om jag har någon vän i närheten som är på. Mamma och Stefan ska på kräftskiva o lämnar mig ett par kräftor.. är dock knökmätt efter en majskolv, tre mackor och en bulle.
Folks, jag måste bikta mig en minut.
Jag trodde inte det var möjligt, men idag när jag gick igenom en av fredagens händelser i huvudet var det något som inte kändes som vanligt. Ögonblicket jag fastnade för innefattade en person jag inte trodde jag hade känslor för längre, men God works in mysterious ways - det pirrade till i thorax (läs bröstkorgen).
- Lina, sluta, du kommer bara bli sårad, det vet jag att några av er tänker precis nu, men jag vill bara njuta av hans sällskap.
Karin, älskade, käraste du, du vet inte hur stark du har varit idag, jag är stolt över dig. Allt kommer bli lättare efter detta. Jag finns här för dig, det vet du, alltid. Vilja, styrka, mod. Du förtjänar bättre än att vara någons egendom. <3
wanna be in movies,
Onsdag, - klent med uppdateringar.. Ajaj - Jajaj.
Skolan har börjat, svisch sa det. Känns ganska spännande ändå. Fyra nya klasskamrater har jag fått också, Johanna, Josefine, Emil och Martin, har inte pratat med någon av dem än, det är det andra verbalt begåvade i min klass som gör. :) Tjockt schema. 8 -16, varje dag, nästan. Har välsignats med att få sluta kvart över två på torsdagar, yeeha - eller? Hade min första hälsopedagogikslektion idag och imorgon blir det invigning av den etthundranittio minuter långa lektionen i idrottsmedicin, spännande.
Fick min nya mobiltelefon i måndags, helt underbart bra, den har absolut allt! Ger mig fan på att om jag bara kommer på hur man gör kan jag nog både föna håret och koka kaffe med den! Fast jag har inte kommit underfund med särskilt många knappar alls på den.. förstår inte. Dock ska min läskigt tekniska supermamma hjälpa mig få rätsida på funktionerna. :D
Fruktar att jag lider av sömnbrist - som har knölat in sig i ryggen, vilket eventuell kommer resultera i att jag vid tjugo års ålder är stelopererad i minst åtta kotor. pepparpeppar. Det kan ju i och för sig bero på att jag knäcker varje böjbar led + ett revben och bäckenbenet så fort möjlighet ges.. kanske, kanske inte.
Så nu mina kära vänner skall jag med min kommande reumatism i åtanke krypa ned i min bädd och öva på begreppet skönhetssömn.
Jisses så formellt och käckt det blev idag, men så kan det vara. :)
Nattinatti.
Skolan har börjat, svisch sa det. Känns ganska spännande ändå. Fyra nya klasskamrater har jag fått också, Johanna, Josefine, Emil och Martin, har inte pratat med någon av dem än, det är det andra verbalt begåvade i min klass som gör. :) Tjockt schema. 8 -16, varje dag, nästan. Har välsignats med att få sluta kvart över två på torsdagar, yeeha - eller? Hade min första hälsopedagogikslektion idag och imorgon blir det invigning av den etthundranittio minuter långa lektionen i idrottsmedicin, spännande.
Fick min nya mobiltelefon i måndags, helt underbart bra, den har absolut allt! Ger mig fan på att om jag bara kommer på hur man gör kan jag nog både föna håret och koka kaffe med den! Fast jag har inte kommit underfund med särskilt många knappar alls på den.. förstår inte. Dock ska min läskigt tekniska supermamma hjälpa mig få rätsida på funktionerna. :D
Fruktar att jag lider av sömnbrist - som har knölat in sig i ryggen, vilket eventuell kommer resultera i att jag vid tjugo års ålder är stelopererad i minst åtta kotor. pepparpeppar. Det kan ju i och för sig bero på att jag knäcker varje böjbar led + ett revben och bäckenbenet så fort möjlighet ges.. kanske, kanske inte.
Så nu mina kära vänner skall jag med min kommande reumatism i åtanke krypa ned i min bädd och öva på begreppet skönhetssömn.
Jisses så formellt och käckt det blev idag, men så kan det vara. :)
Nattinatti.
you know I keep it real.
Här hemma är allt som vanligt, men jag ser det med nya, enligt mig bättre, ögon. Blev tre år äldre av den resan - ett år per vecka. ;)
Partyparty hos Samuel igår, vi hade riktigt roligt, eller jag kan ju bara tala för mig själv. Har dock ont i halsen efter det att Hedpär bet mig i en ganska viktig sena. Ajaj. - Jajaj.
Cyklade hem imorse efter ett par timmars orolig sömn, här snackar vi otränad cyklist. Har skavsår i ändan ju!! Får skylla på att jag knappt hade luft i däckena.
Jappjapp, det finns mycket mer att berätta, men då jag inte vet vem som kommer sig för att läsa min blogg så väljer jag att utelämna vissa partier.
Är öm i så gott som hela kroppen. Överkroppen har på något underligt vis fått sig en hel del stryk, helt stel. Känns som när jag var i Linköping hade mockat och sopat en hel dag..
Nu ska jag däcka en stund innan jag börjar städa o plocka lite.
Tjollahopp! :D
Partyparty hos Samuel igår, vi hade riktigt roligt, eller jag kan ju bara tala för mig själv. Har dock ont i halsen efter det att Hedpär bet mig i en ganska viktig sena. Ajaj. - Jajaj.
Cyklade hem imorse efter ett par timmars orolig sömn, här snackar vi otränad cyklist. Har skavsår i ändan ju!! Får skylla på att jag knappt hade luft i däckena.
Jappjapp, det finns mycket mer att berätta, men då jag inte vet vem som kommer sig för att läsa min blogg så väljer jag att utelämna vissa partier.
Är öm i så gott som hela kroppen. Överkroppen har på något underligt vis fått sig en hel del stryk, helt stel. Känns som när jag var i Linköping hade mockat och sopat en hel dag..
Nu ska jag däcka en stund innan jag börjar städa o plocka lite.
Tjollahopp! :D
I won't be anyone's excuse to cry.
Sista dagen på äventyret. Ikväll går tåget tillbak till leksand. 21 dagar.
Längre än mitt längsta förhållande. ;) - tydligen inte helt lätt att leva med.
Har kollat på 10 orsaker att hata dig, lite pepping inför de timmar jag snart lär lägga ner på att packa ihop alla mina saker igen. Hur fick jag ner allt från början? Helt otroligt egentligen.. Dagens utmaning,
btw, mitt tangentbord börjar lacka ur på mig tror jag...
Var i V-haninge i lördags, mycket uppskattat från de flesta. Johanna skrek och började nästan gråta när hon insåg att det var jag som gick med Madelene uppför infarten. :) Själv fick jag en chock när jag fick se Joakim! Jösses. Han har blivit så stor och lång att jag nästan trodde att han blivit äldre än jag själv! xD Vore ju konstigt då han är född tre år senare än jag, men ändå!
På eftermiddagen drog jag och grabbarna ut i skärgården med båten, den gick inte sakta den inte - helt underbart även det! :D
Jag tänker åka dit varje gång jag är hos Madelene! :) <3
Oh, igår var vi ut och kikade lite på Kungsholmen, då fick jag äntligen tag i ett par nya Björn Borg! Märkesunderkläder = kärlek. :D
Jagsignarut.
Längre än mitt längsta förhållande. ;) - tydligen inte helt lätt att leva med.
Har kollat på 10 orsaker att hata dig, lite pepping inför de timmar jag snart lär lägga ner på att packa ihop alla mina saker igen. Hur fick jag ner allt från början? Helt otroligt egentligen.. Dagens utmaning,
btw, mitt tangentbord börjar lacka ur på mig tror jag...
Var i V-haninge i lördags, mycket uppskattat från de flesta. Johanna skrek och började nästan gråta när hon insåg att det var jag som gick med Madelene uppför infarten. :) Själv fick jag en chock när jag fick se Joakim! Jösses. Han har blivit så stor och lång att jag nästan trodde att han blivit äldre än jag själv! xD Vore ju konstigt då han är född tre år senare än jag, men ändå!
På eftermiddagen drog jag och grabbarna ut i skärgården med båten, den gick inte sakta den inte - helt underbart även det! :D
Jag tänker åka dit varje gång jag är hos Madelene! :) <3
Oh, igår var vi ut och kikade lite på Kungsholmen, då fick jag äntligen tag i ett par nya Björn Borg! Märkesunderkläder = kärlek. :D
Jagsignarut.
never change the way you are.
Sitter ensam i farfars lägenhet efter en runda på stan. Köpte ett par loosefit från Crocker och en vindjack från WESC, det blev inte de varor jag planerat, hade tänkt att köra ett par sneakers och nya Björn Borg undies, men men. Hela lönen efter dessa två veckor rök idag.. 1300.. :/ inge vidare kul, köpte tillomed jackan på rea. Men som kassörskan på JC sanär jag berättade att det var det sista av lönen; Nu kommer du vara fattig men snygg. Det kändes ju ganska bra ändå. :P
Pratade i telefon med Cecilia när jag vara ute. Hon ansåg att hon var den som började med att ha inbakad fläta i luggen, hon var visserligen tidig med det.. men när hon sa att det till och med spridit sig till The Hill så blev jag tveksam.. Hur som helst så ska hon numera benämnas som Cecilia - The Inventor.
Läckert.
Snart ska jag ta cykeln o rulla ner till centrum igen o hem till IngaLena och farfar, han bor nästan där numera, för att äta lite. Skulle bara hem hit o duscha, men jag virrade bort mig hela på Nyköpings gator o fick efter en halvtimme fråga mig fram - jag var i hel ände av stan fick jag veta..! När jag väl kom fram till lägenheten var klockan såpass mycket att det nästan var dags att åka igen, så duschen får vänta till ikväll, vad jag själv har märkt doftmässigt så är det ingen brådska. Men imorgon ska vi till Stockholm o fira kusin-Johanna som fyllde 16 i tidags, då vill man ju inte gå runt o löka. Planen är att jag ska spendera helgen hos Madelene, som är lyckligt ovetande, ska ringa henne ikväll. :P
Annars så fick Iris&Vidars pappa o hand sambo en son igår. Kul för dom. :) Vad jag vet så är parveln namnlös tills vidare.
Tjofräs.
The first time someone calls you a horse
you punch him on the nose,
the second time someone calls you a horse
you call him a jerk
but the third time someone calls you a horse,
well then perhaps it's time
to go shopping for a saddle
Pratade i telefon med Cecilia när jag vara ute. Hon ansåg att hon var den som började med att ha inbakad fläta i luggen, hon var visserligen tidig med det.. men när hon sa att det till och med spridit sig till The Hill så blev jag tveksam.. Hur som helst så ska hon numera benämnas som Cecilia - The Inventor.
Läckert.
Snart ska jag ta cykeln o rulla ner till centrum igen o hem till IngaLena och farfar, han bor nästan där numera, för att äta lite. Skulle bara hem hit o duscha, men jag virrade bort mig hela på Nyköpings gator o fick efter en halvtimme fråga mig fram - jag var i hel ände av stan fick jag veta..! När jag väl kom fram till lägenheten var klockan såpass mycket att det nästan var dags att åka igen, så duschen får vänta till ikväll, vad jag själv har märkt doftmässigt så är det ingen brådska. Men imorgon ska vi till Stockholm o fira kusin-Johanna som fyllde 16 i tidags, då vill man ju inte gå runt o löka. Planen är att jag ska spendera helgen hos Madelene, som är lyckligt ovetande, ska ringa henne ikväll. :P
Annars så fick Iris&Vidars pappa o hand sambo en son igår. Kul för dom. :) Vad jag vet så är parveln namnlös tills vidare.
Tjofräs.
The first time someone calls you a horse
you punch him on the nose,
the second time someone calls you a horse
you call him a jerk
but the third time someone calls you a horse,
well then perhaps it's time
to go shopping for a saddle
here's the chance of life.
Imorgon kväll kommer farfar och hämtar mig, troligtvis. :) Ska vara där ett par dagar innan jag kommer hem till Leksand igen. Känns riktigt skönt att jag har bestämt mig nu. Har lite att ta tag i när jag kommer hem, skolan och familjeliv och sånt. Tror att det sistnämnda endast kan lösas nu i höst och om jag åker bort från problemen kommer de förfölja mig resten av livet, mer eller mindre.
Över till något lättsammare.
Igår satt jag och pratade i telefon med min kära mor ett par timmar, vi hittade en ny telefon åt mig, Nokia N95. :) Men vi kom in på att prata om moms och skatter, - man är ju trots allt dotter till en SO-lärare. Under lektionerna är hon väldigt objektiv, men igår kom lite egna åsikter fram.
Mamma: Jo, men när vi köper nya mobiltelefoner, så ger vi bort ungefär 25% av priset till dom som inte vill arbeta.
Jag: Mamma, det där var ganska subjektivt för att vara SO-lärare..!
Mamma: Men nu har jag inte lektion och tillomed Reinfeldt håller med mig!
Jag tycker jag har en ganska fräsig mamma. :D
När jag stod o mockade i Nakazch's box hörde jag en ordvits på Äntligen morgon.
I vilket land bör man inte spela hockey?
- Tunisien.
Jag skämtar inte när jag påstår att jag skrattade rakt ut i luften när jag fattade. Då kände jag mig ganska ensam..
Tillbaka till verkligheten.
Om tjugo minuter ska vi ta in hästarna, då ska det borstas och donas. Vet inte hur jag ska lösa detta med Smirre då jag av respekt för hingstar inte tvingar mig fram till en som hotfullt vänder baken mot mig när jag ska sätta på honom grimman. :/ Men samtidigt kan han ju inte så oborstad i flera dagar, det är inte heller bra..
Över till något lättsammare.
Igår satt jag och pratade i telefon med min kära mor ett par timmar, vi hittade en ny telefon åt mig, Nokia N95. :) Men vi kom in på att prata om moms och skatter, - man är ju trots allt dotter till en SO-lärare. Under lektionerna är hon väldigt objektiv, men igår kom lite egna åsikter fram.
Mamma: Jo, men när vi köper nya mobiltelefoner, så ger vi bort ungefär 25% av priset till dom som inte vill arbeta.
Jag: Mamma, det där var ganska subjektivt för att vara SO-lärare..!
Mamma: Men nu har jag inte lektion och tillomed Reinfeldt håller med mig!
Jag tycker jag har en ganska fräsig mamma. :D
När jag stod o mockade i Nakazch's box hörde jag en ordvits på Äntligen morgon.
I vilket land bör man inte spela hockey?
- Tunisien.
Jag skämtar inte när jag påstår att jag skrattade rakt ut i luften när jag fattade. Då kände jag mig ganska ensam..
Tillbaka till verkligheten.
Om tjugo minuter ska vi ta in hästarna, då ska det borstas och donas. Vet inte hur jag ska lösa detta med Smirre då jag av respekt för hingstar inte tvingar mig fram till en som hotfullt vänder baken mot mig när jag ska sätta på honom grimman. :/ Men samtidigt kan han ju inte så oborstad i flera dagar, det är inte heller bra..