flickan som var vacker i onödan.
Rubriken är kopierad av en titel på en bok. Titeln tilltalade mig otroligt mycket, just idag. Varför vet jag inte, men den kändes så passande. Har precis varit och lämnat av storasyster Madelene på tågstationen, hon skulle åka till Falun och hälsa på KarolineP.
Vi tittade på Stockholm boogie nu på eftermiddagen, fick mig att vilja ha sommar o vara tillbaka i hufvudstaden tillsammans med storasyster. Saknar fläkten och stessen, alla människor. Inte sociofob idag inte, snarare tvärtom. Något jag därimot känner är att jag snart kommer ledsna på är min systers dators tangentbord och mina egna fingrars snubblande över dessa tangenter, inte min dag när det gäller korrdination.
Sista veckan på praktiken, känns riktigt, riktigt tråkigt. Ska bli jobbigt att komma tillbaka till skolan, ska bli jobbigt att lämna E och resten. Dock kommer det kännas absolut kämpigast att inte få träffa Å varje dag. Hennes enorma, kloka, spralliga personlighet som har gjort de här tre veckorna till det de har varit. Det var inte barnen som lärde mig mest om mig själv och livet, utan det var hon, så tack.
Nu tänker jag överlämna mig själv till vattnet i duschen och försöka slappna av en smula. Efter det ska jag nog göra en välförtjänt kväll, enligt mig, och lägga mig för att börja på tredje delen i en triologi jag håller på att läsa. Det kan bli spännande vill jag lova. :)