Jag skrattar, gråter och inspireras.

Nyss hemkommen från Heden, har varit hemma hos mamma-Lena o laddat batterierna inför hösten. Nasse var där också, vi åt majskolvar, ljög och fikade med kanelkaffe - jovisst, mamma-Lena har kanel i sitt kaffe, lite annorlunda men ganska gott. Helt underbart att vara tillbaka på gården som jag kallar mitt hem, med människorna jag kallar min familj.

Just nu sitter jag därimot i sängen "hemma" o lyssnar på musik. Känner mig pepp på att skita knäck i spiral av skräck ikväll, men vet inte om jag har någon vän i närheten som är på. Mamma och Stefan ska på kräftskiva o lämnar mig ett par kräftor.. är dock knökmätt efter en majskolv, tre mackor och en bulle.

Folks, jag måste bikta mig en minut.
Jag trodde inte det var möjligt, men idag när jag gick igenom en av fredagens händelser i huvudet var det något som inte kändes som vanligt. Ögonblicket jag fastnade för innefattade en person jag inte trodde jag hade känslor för längre, men God works in mysterious ways - det pirrade till i thorax (läs bröstkorgen).
- Lina, sluta, du kommer bara bli sårad, det vet jag att några av er tänker precis nu, men jag vill bara njuta av hans sällskap.


Karin, älskade, käraste du, du vet inte hur stark du har varit idag, jag är stolt över dig. Allt kommer bli lättare efter detta. Jag finns här för dig, det vet du, alltid. Vilja, styrka, mod. Du förtjänar bättre än att vara någons egendom. <3