Jag skrattar, gråter och inspireras.

Sitter i mitt klassrum på praktiken. Ska snart åka till St. Persgården o titta på teater. Sen blir det nog mest pappersarbete resten av dagen. Funderar på om jag ska vara i A-L's klass, men jag får la se. Hur som helst så är det helt underbart att vara här. Vill bara att skolan ska ta slut så jag kan vara här jämt, med dessa underbara barn och lärare och såklart underbarnet, E.
Vi satt själva igår i ett grupprum och körde "hänga gubbe". Jag ritade upp ordet kärlek. Tanken var att jag skulle väva in en av mina uppgifter i detta och se efter hur E tänker om just kärlek. Det blev en flopp. Först och främst är kärlek inte världens lättaste ord att läsa, för oss kanske, men inte för E.
Jag;  kärlek, vad är det för något då?
E; *rycker lite frånvarande på axlarna* Jag vet inte.
Jag: Men är inte det en känsla?
E: Jooo..
Jag: Och hur känns det inuti då då? När man är kär.
E: Men jag vet väl inte, jag har aldrig varit kär!
Jag: Jaha, nehe, nej, då är det inte så lätt att veta..
  Så den gubben gick inte. Fick därimot en härlig insikt i E's känsla för tid. Det skulle ta en timme att gå till mammas jobb. Sen skulle det ta en timme att gå o köpa glass. Fast så skulle ju glassen betalas också, så då gick det åt en timme till.

Ibland är livet bra underbart! :)
Mors!