Jag skrattar, gråter och inspireras.

Jösses Magdalena. Vilken dag. Jag vill skriva ner den nyanserat, men då min ordmusa verkar vägra mig sin närvaro så får vi se vad det blir för nyans.

Idag är jag upprörd. Och yr. Och otroligt svag. Tror jag har dragit på mig ett virus som tömmer mig på energi - utom när jag är ute och springer. Något som kommit att bli min aktiva vila från omvärlden.
  Från och med att jag kom hem från skolan gick ingenting min vilja till lags. Eller nej, det startade i själva verket imorse när jag inte kunde hitta mina glasögon. Efter en kvart hittade jag dem, bakom sängen. Bättre blev det inte när min dator och min mobiltelefon genomförde en kupp mot mig som ägare och nekade mig rättigheten att lägga in resten av min ljudbok på minneskortet. Det slutade med att 3gb musik och ljudböcker helt enkelt sögs upp i cyberspace och jag blev femton minuter sen till min mattelektion.
  När jag kom hem - det känns som att det har gått en livstid sen dess - började det med att jag inte fick igång ljudboken ens på datorn. Jag erkände mig besegrad av mina upproriska tekniska leksaker och började ladda ner boken på nytt. Hungrig som en varg och arg som ett bi efter att ha brottats med min dator gick jag upp för att laga lite mat. Mamma var o tränade, så det fick bli potatis och fiskpinnar. Jag är den enda som kan lyckas med att bränna fiskpinnar på båda sidor och överkoka en potatis. Förtvivlad upptäckte jag att dressingen nästan var slut. Den räckte till fiskpinnarna, potatisen åt jag två tuggor av, sen slängde jag den! Jag satte mig återigen vid min tonårsrebell till dator och till min stora förvåning funkade ljudboken i iTunes, God bless. Detta underbara ögonblick varade dock inte länge, någon av kattskallarna var såklart tvungen att ta in en näbbmus. Jag gick verbal bärsärkargång på alla tre och den stackars musen bara skakade. Fångade den med en handduk och en skyffel för att släppa ut den på bakgården. Lättad såg jag att musen verkade oskadd då den snabbt ilade ner i gräset.
  Satte mig i köket igen för att falla i trans av Ilyana Kadushins berättarröst. Blev avbruten av att telefonen ringde, det var Madelene. När vi var på Coldplay i torsdags gick min stol så passande sönder och vi blev tilldelade biljetter på ståplats istället. Madelene berättade att hon hört av sig till Globen och som plåster på såren hade vi blivit erbjudna biljetter till Ladies Night i helgen. Den enda helgen jag absolut inte kan omboka då jag ska på seminarie och hundutställning! Madelene skulle höra med personen på Globen om det finns någon annan tillställning vi kan erbjudas, men det känns långt bort. Det är bara att acceptera att hon helt gratis kommer på se   M. Stenmark och P. Stormare när det var min förbannade stol som gick sönder!

Kan ju, nu när jag ändå är på gång, berätta att min dag blev så mycket lättade när att jag fick veta att denna underbara bok jag lyssnar på har filmatiserats. Vad är det för helvetiskt förbannat satskap som världen utvecklats till?! Man kan inte göra en film av den boken! Det är som att spotta S. Meyer i ansiktet! Bara det att den tydligen getts ut på svenska med titeln 'Om jag kunde drömma' är ett hån mot varenda ord i det engelska språket. Visserligen är Meyer säkerligen salig över bokens framgång och smickrad över att den blivit film, sen att hon antaligen blir rik på det hela faller henne nog om läppen. En författares högsta önskan, jag kan ju bara drömma om att skriva fyra bestsellers som genom film blir tillgängliga även för de stackare utan förmåga att förlora sig i litteratur. 
A win - win situation, det är väl vad de flesta skulle påstå.
  Jo, pyttsan.
Känner jag mig själv på det sätt jag tror att jag gör, kommer jag tvinga mig att läsa böckerna på svenska och sen se filmen. De absolut värsta är att jag förmodligen kommer njuta av varenda sekund. Ynkligt.

Nyanserat blev det minsann.
  Mormor, om du läst allt det här hoppas jag att du kan ha överseende med att ditt barnbarn missbrukar ordets gåva på detta sätt och att du kan se att jag inte är en hatisk person fylld av obeveklig aversion - det kan bli så dålig stämning på våra släktträffar annars. 
 
  Jag måste lära mig att skriva bra blogg när jag inte är upprörd.
"Aloha, auf Wiedersehen, bon soir, sayonara, and all those good bye things, baby."
- Thomas O'Malley.