I've changed my mind, I take it back.
Har haft ett ganska långt snack med min otroligt visa syster, Cecilia, som hjälpte mig vända och vrida lite på min situation. "Nu har jag iallafall provat." Det är ungefär där jag är och något som slog mig när jag stod o mockade ur en box tidigare idag var, "Varför ska jag jäkta så att bli vuxen? Jag kommer ha hela livet efter skolan på mig att vara vuxen." Kände även efter om detta med hästar, vill jag "slänga bort" ett år på något som egentligen bara är en hobby, just precis iår? Det kan jag ju göra efter studenten. Men en sak som är säkert är att om jag fortsätter skolan så måste jag ta mer ansvar och jag ska verkligen försöka få in fler kurser, för jag vill inte uppleva en till vår som denna.
Jag ska leva livet de här två åren. Jag vill resa mycket. Till Lund o partja med Sandra, till Umeå o shoppa med Cecilia, till Stockholm o äta pizza i Rålisparken med Madelene och till Falun o ragga på Apoteket med Hanna. Ska även trycka in en resa till England med Karin. Körkortet ska fixas och jag ska verkligen inte skaffa jobb igen. Pengar har jag redan. Har insett att man kan vara upptagen hela tiden och ändå inte bli utbränd, man måste bara göra sånt man tycker om - för att man tycker om det.
Ja, jag tror att jag kommer vänta med att bli vuxen till efter studenten.
Vilja, styrka, mod.
Gjorde även ett test för att se om jag är pessimist eller optimist. Svaret stämmer ganska bra tycker jag. Jag ser mig som realist.
"Du tycks ha en god balans mellan optimism och pessimism. Utrustad med en rejäl skopa realism så ser du ofta både för- och nackdelar i stället för att fokusera på extremerna. Men att låta din optimistiska sida ta över lite oftare skulle inte skada."
jästa makaroner och kall köttfärssås.
Efter det vet jag inte riktigt vad som händer, måste erkänna att jag hoppas dagen följer gårdagen, då betyder det att jag kan slappa och lägga mig vid nio. :) Tio timmars sömn per natt är en gudagåva!! I Skåne gick man upp klockan sju och jobbade tills man gick o lade sig, vid elva. Jag ser det som en livserfarenhet.
Fram till tolv har jag hjälpt till att släppa ut hingstarna El Cashmere och El Yashmir och Veronikas valack vars namn jag glömt. Sen har jag mockat, sopat, slängt ner hö, sopat lite mer och städat hos katterna. Någonstans därimellan pratade jag lite med pappa och fikade med Berits barnbarn, Isabella. Jag och Isabella lekte även lite med kattungarna som är ungefär tre veckor, mkt söta.
Nu är det dags att lägga sig ner o vila ryggen lite fram till ett. :)
kram,
what doesn't kill me..
- Ja, här finns ju inte så mycket att göra just nu, berättade Berit för mig i köket och skrattade sitt kluckande östgötarskratt. I ärlighetens namn så gör det mig inte speciellt mycket, då kan man ju passa på att chilla lite framför teven eller här vid burken. :)
Bor nämnligen i ett eget litet hus som är ungefär lika stort som gillestugan hos mamma, ett rum och ganska stort kök, alldeles lagom för en person. Den här gården är mitt livs Rosemond Hill, den enda jag skulle vilja ändra är väl att man kunde skura de vita plankstaketen lite och klippa gräset. Men karln som var anställd att göra detta gick och dog, så vad gör man? Gården har ju till och med en björkallé.
Det ska erkännas att jag redan har börjat möblera om och inreda lite i huvudet, ska jag bo i detta hus i ett år så måste lite lampor och gardiner bytas, men här finns helt klart potential! :)
Har kastat in en vittvätt i maskinen i stallförådet, när den är klar så ska jag få en guidad tur runt gården med Veronika, Berits dotter. Vi ska titta på stallet, hälsa på hingstarna och lite sånt trevligt.
här finns verkligen ingenting att klaga på.
find another place to fall.
- Stopp! Hur hamnade hon här? Spola tillbaka två veckor..?
Så kanske en del av er känner just nu, ingen fara - för det gör jag också till och från.
Det hela började med att jag fick en tanke. En tanke som blev en idé och slutligen ledde till ett agerande.
- Jag, Lina Margareta Jansdotter måste rycka upp mig och ta tag i livet! - där har vi grundtanken.
Jag började med att fundera över vad som var fel, - det mesta var fel. Vardagen kändes träligt och död, ingen livsglädje eller glöd. Bara tanken på att börja skolan igen fick mig nästan att tappa matlusten.
Vilja, styrka, mod! - där har vi budorden till mitt agerande.
På mindre än en vecka gick jag från att vara nära en vinterdepression mitt i sommaren till att vara lyckligt medveten om livet, verkligheten och mina egna gränser o värderingar. Som jag ser det är det en sjujävla resa jag har påbörjat!
- Så vadfan är det du har gjort?! - tillåt mig stilla er otåliga nyfikenhet;
Jag bestämde mig helt enkelt för att börja om!
Jag vill inte gå i skolan som alla andra, jag vill jobba med hästar, människor och övriga djur - kombinerat, inte var för sig. Så jag började leta jobb via internet ute i världen. Annons efter annons om hästrelaterat arbete svarade jag på, jag la till och med ut en egen annons. Och svar fick jag, allt från Grand Prix ryttare på Drottningholm till mindre träningsstall i Nyköping.
Jag vaknade klockan nio en morgon, förra måndagen var det, av att mobilen ringde. I andra änden hälsade en kvinna vid namn Marie mig välkommen att komma som ridlägerledare och senare hästskötare och ryttare i hennes galopp/hoppstall i Skåne. Vilken chans, tänkte jag. Två dagar senare satt jag på tåget ner till Hässleholm.
Hos Marie hade jag förbaskat roligt och lärde känna nya människor och hästar, av alla sorter. Men det kändes inte helt rätt, det var för långt bort och skulle bli för ödsligt utan barnen under hösten. Till min stora förvåning och förtjusning blev jag uppringd av ytterligare en kvinna, Berit. Hon berättade att hon skulle vilja att jag kom till Linköping för att arbeta på hennes arabstuteri. Jag smällte direkt av denna kvinna och efter tio dagar som lägerledare kändes ett stueri som en semester. Vi får se hur det blir med den saken, men någonting jag vet med säkerhet är att det kommer visa sig. Är nämnligen framme i Linköping om sisådär femton minuter.
Dags att läsa igenom och redigera.
På återseende, Lina.
We only got four minutes to save the world.
Har nyss ödslat drygt en kvart på att berätta om mina banbrytande framtidsplaner och om livet just nu. Men sidan upphörde att gälla mitt i skrivandets stund, så fuck it sideways säger jag!
Kanske återkommer med uppdateringar gällande ovanstående ämne.
Galosch.
I just want to see love again.
Det är med hjälp av min underbara syster som jag har hittat tillbaka till musiken som jag nästan glömt - Creed, 3 Doors Down, Nickelback, Lifehouse och nu även Daughtry - bra skit.
Sånhär musik får mig att vilja bli kär igen, för jag är kär i kärlek, men det dyker inte upp någon och jag har efter alla år av heartache slutat leta.. dream catch me.
Jobbade igår, ska jobba idag, ska jobba imorgon. Stod i kiosken igår, ska göra det dag också, men imorgon ska jag vara i resturangen med Lena och Jenny, :) Slutade kl 13.oo igår, men kom inte därifrån förens 19.oo. :P Hittade Mimmi i Shoppen, så det blev till att hålla henne sällskap tillsammans med Oskar, en alldeles färsk vän. :)
Men imorgon kväll, ev torsdag morgon så bär det av tll Hufvudstaden återigen för att umgås med systa mii. Tre dagar är vi ifrån varandra denna vecka, för att sedan vara tillsammans i nästan två veckor. :D
Skulle rida med Linnea idag också, men jag har inte hört något från henne och iom att jag bytt operatör på mobilen så har jag inte hennes nummer kvar.. Om det inte blir något ska jag överlåta ridningen till pappa idag, han är så pepp numera, mycket roligt. :) Själv är jag mer pepp på att gå tillbaka till 2006 och förtsätta att vidga mina teoretiska kunskaper. Den här gången inom "Equus - hästens språk.". Ska därför inhandla diverse böcker, t.ex Från mina händer till dina, skriven av equusgurun Monty Roberts. Blir nog mycket intressant läsning och många vettiga idéer. :)
Fast nu ska jag bara gå tillbaka ett par minuter för att sätta på With arms wide open med Creed.
Tjohej.
and I can't help but wait.
här finns ingenting att klaga på.
Flyttar hem till pappsen idag efter att har bott ensam hon mamma i drygt en vecka. Absolutely loove it! Biten att bo ensam alltså, :P Ska iofs bara bo hos pappa till på torsdag och sen bo hos mamma i två veckor - solo. Modern har minsann varit i Toscana i en vecka och jag tror att hon är i Rom just nu - jobbigt liv?
Har massiv träningsvärk i alla musklar som finns från naveln till knäna. Var o red med Frida igår, väldigt roligt, men väääldigt jobbigt att rida en ny häst som är mycket större och mycket tyngre än ens egen. Phu, men det var det helt klart värt! :) <3
Nej, nu ska jag fortsätta städa, här ser ut som att en bomb slagit ned.
Ungefär.
black horse and the cherry tree.
Inläggsrubriken är den samma som titeln på nya låtberoendet. Jag säger bara KT Tunstall, - det svänger ordentligt om den tjejen. För mig helt nytt sound med en röst som matchar med Adele. Wounderbart!
Annars så gick jag upp för ca tre timmar sen, men det får man kosta på sig när det är sommarlov och man är arbetslös. Borde åka till dagis och hämta min sjal, men orka? Nej. Lär åka till stallet och ta ut ponnyhästen på en ridtur, men är man nå sugen? Nej, inte det heller. Något jag är gâlet sugen på därimot är att åka till Halvbygda o fira midsommar med hela familjen, folk kommer hela vägen från Umeå föfan. :D Då ska jag o Madelene ta ut grannhästarna på turer, every day. Jag och fetPärla mot världen, rawr! :D
Juste, utriggarrodd igår - mitt hjärta hoppade över både två och tre slag ibland, hej och hå, helt livsfarligt. Ska bara få in tekniken så funkar det nog sen, blev lite inspirerad av en viss Maja som låg i hårdträning samtidigt som en annan fick hålla sig på grundvattnet. Lika bra att hålla sig där ett bra tag med tanke på hur nära det var att jag välte. x)
Sen följde vi med damerna i kyrkbåten, det kändes som att de var på min och Linns nivå. Fast de visste ju inte att vi rott ganska mycket before, så vi fick väl inget hjärtligt välkommande av en del. Men Larspär var positiv - han kände förmodligen igen oss från tisdagsrodden. Kändes bra.
Nu är det dags att fortsätta med att ingeting göra. Blir kanske lite +/- listing mellan Sony Ericsson's Xperia X1 och Sidekick's LX. Vet inte vilken jag ska ha än.
Hej hopp, kalasbyxa. :D
It started out as a feeling, which grew into a hope.
Huja Magdalena, vilken låt. Jag blir alldeles tossig! :)
Inget sommarjobb för mig isommar jag har insett, känns halvsurt med tanke på att jag har jobbat på det där sketna företaget sen i oktober. Men det betyder ju samtidigt mer sommarlov till mig!
Jag och Linn ska ta oss ut till Västanvik och ro utriggare på brudpiga imorgon, taggad som ett djur, känns bra att vi äntligen gjort slag i saken - man är väl född roddare. Det har iallafall min mamma sagt. För jag är tydligen byggd för tungt arbete som kräver muskelsamma inte smidighet. Känns ju lite motsträvigt, men who am I kidding? Är det någon som kan se mig springa marathon med mina skogshuggarben..? Njae, känns väl ganska romantiserat.
Så rodd blir det, - jag är för långsam för basket och för osmidig för volleyboll. Annars tyckte mamma att amerikansk fotboll var en bra idé.
Tror jag att jag håller mig till rodd..
Igår emellan fotbollsmatcherna tittade jag, mamma och Stefan på Alla vi barn i Bullerbyn. Det gjorde mig galet sugen på att köpa Salikons Rosor - novellsamling av Astrid Lindgren. Allrakäraste syster och Mirabell är med i den, among others. Den ska jag läsa för mina och alla andras barn!
Insåg ni att jag högre upp nästan nämnde att jag tittade på fotboll. Galet.
Stefan höll på att smälla av när jag sa; "Bullerbyn kan vi titta på någon annan dag, men Grekland - Ryssland går bara just nu, så kan du slå över på 4an igen?" Jag upphör tydligen aldrig att förvåna.
För övrigt sitter jag mellan Regina Spektor och Massive Attack o poppar Coldplay. Jag säger bara Globen 18 September. Sju pers blir sällskapet, dvs att syser Madelene med partner ska med. Kan det bli bättre? Nej, det betvivlar jag starkt!
Men nu ska jag och en ihärdigt jamande Åke Elof Johansson mysa i sängen och se de sista avsnitten av säsong 8 i Förhäxad-boxen. Spännande.
Just because everything's changing
Doesn't mean it's never
Been this way before
Baby, spend your time on me.
Madelene Linnea Jansdotter Blomqvist, du har ingen aning. Jag önskar att du kunde bo hemma igen, syster, storasyster Blän, Fucking Mäd eller vad du nu helst kallas. <3
I torsdags kom delar av Mäds klass hit, Karro, Sebbe, Linus, Magnus och en Daniel. Mycket trevligt och jag mådde bra från topp till tå. Fredag blev ridning, mys och chafförkörning med Mäd. Och idag var det förfest här, det var tänkt att det skule bli jag, Mäd, Emelie, Potta, Stino, Micke och Linus. Så blev det inte. Det blev ett sällskap på.. femton. Jag knöt kontakter med männsikor jag aldrig trodde jag skulle prata med, så blir det när man festar med folk som är tjugo. :)
Ja, oj vad kul jag har haft! :D Det skall erkännas att jag blir lite softish av en viss karl som har varit med, men vad gör man lixom, går det att undvika när han är totalt sinneslös och underbar? Nej, det gjorde visst inte det.. Men det gör ju ingenting, för han kommer vara swept away imorgon. Tjollahopp.
Pepp att gå till skolan på måndag? Nej, inte speciellt... Men snart är det sommarlov! Och då ska allt glömmas och livet börja, för denna sommar skall utformas med planering och spontanitet, eller nåt! xD Jävligt roligt tänker jag ha iaf, varje sekund! Laddad!!!
Så puss och kram och nyp i stjärten och allt detdär. För ni ska jag plocka undan lite dryckesbehållare och invänta ett samtal från Mäd där hon ber mig hämta henne på Fucky House. Yeaho! :D
dream catch me,
Denne lille man har förändrat någonting inom mig som jag har letat efter länge. Han gav mig, helt omedvetet, hoppet om ljus tillbaka. Ett hopp som har varit borta så otroligt länge. Han gav mig en tro på att allt är möjligt. Övning ger färdighet.
Men han av mig mer än bara hopp. Det var inspiration jag hittade, inspiration att lyckas, även om det betyder att jag måste slita. Jag sa inte att det skulle vara lätt, jag sa att det skulle vara värt det. Så jag, Lina Margareta Jansdotter Blomqvist, är för första gången på flera år inspirerad att sätta mig o plugga. Och jag tänker genomföra detta. Jag tror inte jag har pluggat ordentligen sen.. nån gång i åttan kanske? Lord, hur kan det ha gått så pass bra för mig som det har? Wierd...
Men just nu sitter jag och lyssnar på Massive Attacks skiva Collected. Mycket bra, mycket bra. :) Humle har varit här ännu en dag och vi har käkat cupcakes och glassat i solen på baksidan. Härligt, härligt.
Jag vet att det är mycket att reda ut, mycket att fixa, och mycket kommer vara tungt och jobbigt. Men vetskapen om att det faktiskt kommer vara värt det kan ju göra allt liiite lättre. :)
Tack.
all I every wanted, all I ever needed.
Annars så är det bra i den allmänna förvirringen. Vill försvinna, men det är ett konstant tillstånd.
Hade folk här igår, det var mys, från och till. Linn och Emma sov kvar, o så gjorde jag och Linn dubbelsats med chocolate cupcakes idag. Jag börjar bli en hejare på att bakade dem nu. ;)
Nu sitter jag åter igen ensam i det stora timmerhuset och funderar över vad som ska hända härnäst. Ingenting förmodligen, jag ska väl sitta här, lyssna på Justice och leta efter min minneskortsadapter till datan. Den verkar ha runnit iväg den också.. Om inte det så ska jag nog titta på Förhäxad eller Jane Eyre - bra film!
+ att jag hoppas att Madelene ska ringa tillbaka så fort hon diskat klart. :)
Over and out.
at least I have my heart.
Jag antar, nej jag hoppas, att det beror på att jag har dåligt blodvärde eller något. Man måste ju ha någonting att skylla på när man egentligen inte vill öppna ögonen. Fast det har jag, och det blev inte bättre, ögonen bekräftade bara det jag önskade bara var en fantasi.
Konstant kyla i både själ och verklighet.
Jag vet inte längre hur jag ska fixa detta.. Förut kunde jag skylla på Sorbonne, jobb, krävande socialt liv.. men jag kan inte det längre, för Sorbonne finns inte hos mig, jag jobbar bara någon gång i månaden och mina vänner kräver ingenting av mig - de har hittat bättre sätt att fördriva sin tid, not that I blame them.
Varje gång jag börjar se ljuset igen så krossas det av verkligheten. Den hårda, kalla och skrämmande verkligheten.. det enda jag kan hoppas på är att det blir bättre, men jag vet inte längre vad som skulle kunna ändra på de facto att livet fakiskt ser ut såhär.., om detta är mitt livs framtid så kommer jag bli en otroligt klok människa, för det enda som aldrig lämnar mig är tankarna.
Thank God att jag har mina fingrar som kan få ut det mesta på papper eller över ett tangentbord. Min dators minne kommer ta slut pga av alla de texter som finns i och kommer finnas i Mina dokument.
jag vet inte längre vad som skulle kunna ändra verkligheten
till de drömmar som finns inom mig..
jag vill inte fastna i min ensamhet,
Slapp jobba igår, skönt som fan. var på brandmannen istället för att göra en insats. Men jag blev bara ännu ensammare av att vara där med en massa kära par. Inte för att jag inte unnar dem det, det gör jag, men det kan bli tungt.
I can't blame anyone but myself
- they say I'm to picky
that I should take a chance.
But I don't understand why
I can't be picky and in the end
find the one I really wanna be with.
Imorgon ska jag till Strömsholm o träffa Gymir. Det ska bli trevligt, hoppas det kan vara hästen för oss. :)
Sen via Västerås tar jag tåget till Stockholm. Madelene, det var så länge sen. Det ska bli skönt att så filtrera sig lite med storasyster Blän. :) Jag fick ju inte följa med till Umeå denhär gången, men jag ska nog ta mig dit nån dag. :)
Men nu ska jag fortsätta ladda in kent på itunes. :)
Hej hej hermelin.
Don't let the fear of striking out
keep you from playing the game.
Du stack ett hål i min kevlarsjäl..
Jag kan inte styra det, utan J. Berg äter sig in i mitt huvud - utan mitt godkännande. Men det är nostalgi - jag som aldrig gillat nostalgi.
Ikväll kommer Hanna Lilla Ego Gravitation Lif hem till mig för en sleep-over, och imorgon ska hon skugga min skoldag. :) Det ska bli jättemysigt. :)
Hoppas bara att Ström och David kommer tillbka till skolan då, så Hanna får träffa dem o inte bara Nicklas. :)
Men imorgon blir det jobb hela kvällen. Tungt. cashcashcash.
Sen bär det av till Strömsholm på söndag och vidare till Stockholm för att bo hos syster på Reimersholme till torsdag! :D Hem igen, och på fredag åker vi mot Karlstad o sover hos Marie o på lördag är det kent på Löfbergs Lila! Lycka!
Men just nu sitter jag på datakunskapen, eftersom jag är lite före de andra så har jag börjat att göra ett arbete i powerpiont. Det är faktiskt sjukt tråkigt, men jag har ju tur att vara lite favvo hos min lärare pga av att jag är den enda som inte uttrycker mitt hat mot datorkunskap verbalt. x)
För överigt så klarade jag min matteboks svåraste ekvation utan att be om hjälp. Jag förstod tom helt själv vad jag hade gjort för fel första gången. Rätt stolt. :)
Fick även tillbaka mitt Eng.prov igår - det som jag inte tyckte gick så bra. 122,5p av 126. MVG och högst score i klassen, kändes bra. :) Fast är konsigt nog lite besviken för att jag inte fick mer poäng. Snacka om att folk har olika "nöjdhöjder".
Men nu borde jag återgå till mitt galet intressanta arbete.
Någon som kan gissa vad det handlar om, en dag som denna? ;)
Btw, dagens låt är nog faktiskt Cowboys - ett ganska oväntat drag måste jag säga. :)
Det sjunger i mitt huvud när du ler.
Köpte åtta skivor och biljetter till konserten i Karlstad, då tycker jag att 961 kronor är ett ganska överkomligt pris. :)
kent. Det ver så otroligt länge sen ju. Jag tror inte att jag har lyssnat på dem ordentligt sen typ... åttan? Men nya tag tas varje dag, så när jag äntligen får hem några av orginalen, då blir det tjockt i högtalarna. :D
Förut har jag ju bara haft Hagnesta, V&A och Du&Jag Döden. Men dom var ju brända. :/
Funderar på att gå hela vägen ut o inskaffa en t-shirt. :D
Annars idag var jag i borlänge med pappa o Anna och kollade på Tölt - mysigt! :D
Var en sväng förbi kupolen där jag på gina köpte ännu en trädkramart-shirt.:P Och ett par skitfina örhängen. :D
Sen åkte vi till Djura o firade lillebror Vidar som fyller 14 idag! :D
Det var även då vi bestämde att jag skulle hänga på Anna o Vidar på konserten 1 Mars. :D
Men nu ska jag hoppa in i duschen o raka benen.
Dagens ord;
Flaggstångsknoppsrengöringsmedelspensel. :D
Murder she wrote.
Varför finns det ingen afroamerikanskklubb här i Leksand? Okej, det känns ganska avlägset, men ändå!!
Imorgon blir det porr i mörkerrummet med Karin. Sen drar jag och den stjärnan till borlänge med Emma för att inhandla lite onödigt skräp. Jag ska se om jag kan få tag i ett par sockiplast och en Adidas-overall. Kosta vad det kosta vill. Faktiskt. För jag har ju resurser - tack Morfar! *puss*
Smulan i kottet
- pick i bäret.
Hejvejs.
No warning, bad timing.
De grå molnen ligger tunga över gården, dock skymtar jag gryningen bort i öst.
Gryningen betyder början på någonting nytt - en dag.
Ändå går jag runt i samma kvicksand.
Gryningen når inte mitt sinne som den en gång gjorde.
Den upptas inte av ögonen och inte heller av det inre,
jag är rädd att där kommer råda ett slutet mörker.
Den finns där. Tyngden.
Det enda jag kan göra är att försöka andas bort den från bröstet.
Men nej, nu går det inte längre
för det sitter inte längre i bröstet, utan har nu förflyttat djupare in,
i vätskan mellan ryggkotorna.
Trycket från tyngden gör det svårt att andas
- så jag förblir svag.
Nej, så sant om det är skrivet, jag vet inte längre.
Det enda jag vill är att springa. Jag vill springa bort från allt och jag vill springa av mig allt som gör mig tung. Men det finns en faktor som får det att fortsätta vara en önskan. Jag har viljan och modet, men i just denna fråga är det styrkan som saknas. Vilja, styrka, mod. Min tre budord.
Jag har tänkt på det, sök upp ordet svaghet eller besvikelse i en ordbok, jag kan ge min högra hand på att du hittar en bild på mitt ansikte där.
Jag är rädd för att sluta mina ögon
och jag är rädd för att öppna dem.
Bland brasilianare och massajer.
Som inläggstiteln lyder så har min tillvaro fyllts av dessa underbara människor. Jag blir så otroligt inspirerad! Det finns på mycket jag vill göra, vara med om och åstadkomma.
Marcos och Renato, speciellt Marcos. Det finns ingen som ger mig en sån motivation. Jag menar, hur många gånger får man chansen att skapa underbar musik, dansa lite löjligt och ha makalös roligt. Utan att förstå ett ord av vad den andra säger. Inte för att jag skulle neka att få lära mig lite portugisiska för deras skull. :)
Tack, för att jag fick dela lite av er tid. <3 Och jag hoppas vi ses på måndag, annars blir det nog aldrig mer, och jag måste säga att det sticker i både ögonen och hjärtat att tänka det.
Och så är man där igen.
Vissa saker tar upp mer tid och styrka än andra. Jag har fått veta att det handlar om att prioritera. Och det kämpiga är att jag prioriterar annorlunda än de i min närhet.. det kan bli tungt.
Men nu är det minsann lov! Och då ska man inte låta sig tyngas av saker man själv inte kan styra. :)
Men nu ska jag jobba lite med håret. :)
Klart slut, puss.
Let me light up the sky for you tonight..
Och helt plötsligt blev man lite låg, det har underligt nog blivit vanligare och vanligare. Kroppen tigger väl om lite lugn och ro i en stressig tillvaro. Så det är väl bara att försöka uppskatta det och flyta vidare. :)
För imorgon börjar ett nytt varv på klotet och då är det bara att stå med öppna armar och ett vaket sinne, för det är mycket som ska tas in och bearbetas. :) Men det är ju bland det härligaste som finns, vetskapen om att nu, nu finns det mycket att göra. Så kavla upp ärmarna, hugg in och njut allt du orkar. :D