I've changed my mind, I take it back.

Jo, så känns det lite just nu, idag.
Har haft ett ganska långt snack med min otroligt visa syster, Cecilia, som hjälpte mig vända och vrida lite på min situation. "Nu har jag iallafall provat."  Det är ungefär där jag är och något som slog mig när jag stod o mockade ur en box tidigare idag var, "Varför ska jag jäkta så att bli vuxen? Jag kommer ha hela livet efter skolan på mig att vara vuxen."  Kände även efter om detta med hästar, vill jag "slänga bort" ett år på något som egentligen bara är en hobby, just precis iår? Det kan jag ju göra efter studenten. Men en sak som är säkert är att om jag fortsätter skolan så måste jag ta mer ansvar och jag ska verkligen försöka få in fler kurser, för jag vill inte uppleva en till vår som denna.
Jag ska leva livet de här två åren. Jag vill resa mycket. Till Lund o partja med Sandra, till Umeå o shoppa med Cecilia, till Stockholm o äta pizza i Rålisparken med Madelene och till Falun o ragga på Apoteket med Hanna. Ska även trycka in en resa till England med Karin. Körkortet ska fixas och jag ska verkligen inte skaffa jobb igen. Pengar har jag redan.  Har insett att man kan vara upptagen hela tiden och ändå inte bli utbränd, man måste bara göra sånt man tycker om - för att man tycker om det.
Ja, jag tror att jag kommer vänta med att bli vuxen till efter studenten.
Vilja, styrka, mod.


Gjorde även ett test för att se om jag är pessimist eller optimist. Svaret stämmer ganska bra tycker jag. Jag ser mig som realist.
"
Du tycks ha en god balans mellan optimism och pessimism. Utrustad med en rejäl skopa realism så ser du ofta både för- och nackdelar i stället för att fokusera på extremerna. Men att låta din optimistiska sida ta över lite oftare skulle inte skada."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback