Jag skrattar, gråter och inspireras.

Det finns ingenting som får mig igång som den låten. Jag vet liksom inte vad jag ska ta mig till, så det är bara att gunga med i tunggunget. Först sätter det sig i höfterna, sen går det upp i magen o ryggen och tillslut når det armar och händer. Hade jag haft all den musik jag önskar och en spegelsal skulle jag aldrig gå ut ur den.
Varför finns det ingen afroamerikanskklubb här i Leksand? Okej, det känns ganska avlägset, men ändå!!

Imorgon blir det porr i mörkerrummet med Karin. Sen drar jag och den stjärnan till borlänge med Emma för att inhandla lite onödigt skräp. Jag ska se om jag kan få tag i ett par sockiplast och en Adidas-overall. Kosta vad det kosta vill. Faktiskt. För jag har ju resurser - tack Morfar! *puss*

Smulan i kottet
- pick i bäret.
Hejvejs.