Jag skrattar, gråter och inspireras.

Gosh, på en kväll mosade en viss grabb hela min mur av ideal. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vill bara att han skall komma hem så jag får tala med honom igen - han vet nog vem han är.
Denne lille man har förändrat någonting inom mig som jag har letat efter länge. Han gav mig, helt omedvetet, hoppet om ljus tillbaka. Ett hopp som har varit borta så otroligt länge. Han gav mig en tro på att allt är möjligt. Övning ger färdighet.
Men han av mig mer än bara hopp. Det var inspiration jag hittade, inspiration att lyckas, även om det betyder att jag måste slita. Jag sa inte att det skulle vara lätt, jag sa att det skulle vara värt det. Så jag, Lina Margareta Jansdotter Blomqvist, är för första gången på flera år inspirerad att sätta mig o plugga. Och jag tänker genomföra detta.  Jag tror inte jag har pluggat ordentligen sen.. nån gång i åttan kanske? Lord, hur kan det ha gått så pass bra för mig som det har? Wierd...

Men just nu sitter jag och lyssnar på Massive Attacks skiva Collected. Mycket bra, mycket bra. :) Humle har varit här ännu en dag och vi har käkat cupcakes och glassat i solen på baksidan. Härligt, härligt.

Jag vet att det är mycket att reda ut, mycket att fixa, och mycket kommer vara tungt och jobbigt. Men vetskapen om att det faktiskt kommer vara värt det kan ju göra allt liiite lättre. :)

Tack.