at least I have my heart.
Gosh, tjockt med tungt just nu - igen.
Jag antar, nej jag hoppas, att det beror på att jag har dåligt blodvärde eller något. Man måste ju ha någonting att skylla på när man egentligen inte vill öppna ögonen. Fast det har jag, och det blev inte bättre, ögonen bekräftade bara det jag önskade bara var en fantasi.
Konstant kyla i både själ och verklighet.
Jag vet inte längre hur jag ska fixa detta.. Förut kunde jag skylla på Sorbonne, jobb, krävande socialt liv.. men jag kan inte det längre, för Sorbonne finns inte hos mig, jag jobbar bara någon gång i månaden och mina vänner kräver ingenting av mig - de har hittat bättre sätt att fördriva sin tid, not that I blame them.
Varje gång jag börjar se ljuset igen så krossas det av verkligheten. Den hårda, kalla och skrämmande verkligheten.. det enda jag kan hoppas på är att det blir bättre, men jag vet inte längre vad som skulle kunna ändra på de facto att livet fakiskt ser ut såhär.., om detta är mitt livs framtid så kommer jag bli en otroligt klok människa, för det enda som aldrig lämnar mig är tankarna.
Thank God att jag har mina fingrar som kan få ut det mesta på papper eller över ett tangentbord. Min dators minne kommer ta slut pga av alla de texter som finns i och kommer finnas i Mina dokument.
jag vet inte längre vad som skulle kunna ändra verkligheten
till de drömmar som finns inom mig..
Jag antar, nej jag hoppas, att det beror på att jag har dåligt blodvärde eller något. Man måste ju ha någonting att skylla på när man egentligen inte vill öppna ögonen. Fast det har jag, och det blev inte bättre, ögonen bekräftade bara det jag önskade bara var en fantasi.
Konstant kyla i både själ och verklighet.
Jag vet inte längre hur jag ska fixa detta.. Förut kunde jag skylla på Sorbonne, jobb, krävande socialt liv.. men jag kan inte det längre, för Sorbonne finns inte hos mig, jag jobbar bara någon gång i månaden och mina vänner kräver ingenting av mig - de har hittat bättre sätt att fördriva sin tid, not that I blame them.
Varje gång jag börjar se ljuset igen så krossas det av verkligheten. Den hårda, kalla och skrämmande verkligheten.. det enda jag kan hoppas på är att det blir bättre, men jag vet inte längre vad som skulle kunna ändra på de facto att livet fakiskt ser ut såhär.., om detta är mitt livs framtid så kommer jag bli en otroligt klok människa, för det enda som aldrig lämnar mig är tankarna.
Thank God att jag har mina fingrar som kan få ut det mesta på papper eller över ett tangentbord. Min dators minne kommer ta slut pga av alla de texter som finns i och kommer finnas i Mina dokument.
jag vet inte längre vad som skulle kunna ändra verkligheten
till de drömmar som finns inom mig..
Kommentarer
Trackback