you read my eyes just like a diary.

Igår blev det skräck i timmerhuset efter en lång stund av obeslutsamhet inne på OK. Den röst som skrek ikapp med min egen tillhörde en av mina högst lojala vänner, Lina. Det är inte ofta vi bestämer oss för att ses, men när stunden väl är kommen känns det som vi aldrig varit ifrån varandra. Vänskap som den ska vara. Tack för det. :)
  Under natten fick jag även agera mamma och strikt rådgivare åt en annan kär vän som fått i sig lite för mycket av det goda. Man ska inte ta till flaskan när det är något som tynger psyket, något jag hoppas att just denne man en vacker dag lär sig, men fram till den dagen står jag troget vid hans sida för att ge honom mitt stöd.

Snart slår klockan i matsalen fem slag här hemma, vilket betyder att Karin kommer hoppa på bussen från Karlstad. Då ska jag agera trogen vän över telefon och med stärkande ord få henne att se ljust på den gärning hon utförde igår. Hon är så stark min Karin. :)
  Men just precis nu måste jag hänge mig åt min skånska vän Sandra som tack vare gårdagens alkoholintag har hamnat i fejd med sin bästa vän.. 

Ja, Lina, så här går det när du enligt andra har väl utvecklad förståelse för andra människors problem och situationer. Alla måste ju ventilera med någon och ibland blir det bara så att många väljer samma person, dvs mig. Men som jag nämnde, så har jag förståelse för det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback