Jag skrattar, gråter och inspireras.

Igår blev det skräck i timmerhuset efter en lång stund av obeslutsamhet inne på OK. Den röst som skrek ikapp med min egen tillhörde en av mina högst lojala vänner, Lina. Det är inte ofta vi bestämer oss för att ses, men när stunden väl är kommen känns det som vi aldrig varit ifrån varandra. Vänskap som den ska vara. Tack för det. :)
  Under natten fick jag även agera mamma och strikt rådgivare åt en annan kär vän som fått i sig lite för mycket av det goda. Man ska inte ta till flaskan när det är något som tynger psyket, något jag hoppas att just denne man en vacker dag lär sig, men fram till den dagen står jag troget vid hans sida för att ge honom mitt stöd.

Snart slår klockan i matsalen fem slag här hemma, vilket betyder att Karin kommer hoppa på bussen från Karlstad. Då ska jag agera trogen vän över telefon och med stärkande ord få henne att se ljust på den gärning hon utförde igår. Hon är så stark min Karin. :)
  Men just precis nu måste jag hänge mig åt min skånska vän Sandra som tack vare gårdagens alkoholintag har hamnat i fejd med sin bästa vän.. 

Ja, Lina, så här går det när du enligt andra har väl utvecklad förståelse för andra människors problem och situationer. Alla måste ju ventilera med någon och ibland blir det bara så att många väljer samma person, dvs mig. Men som jag nämnde, så har jag förståelse för det.

Onsdag,  - klent med uppdateringar.. Ajaj - Jajaj.
Skolan har börjat, svisch sa det. Känns ganska spännande ändå. Fyra nya klasskamrater har jag fått också, Johanna, Josefine, Emil och Martin, har inte pratat med någon av dem än, det är det andra verbalt begåvade i min klass som gör. :) Tjockt schema. 8 -16, varje dag, nästan. Har välsignats med att få sluta kvart över två på torsdagar, yeeha - eller? Hade min första hälsopedagogikslektion idag och imorgon blir det invigning av den etthundranittio minuter långa lektionen i idrottsmedicin, spännande.

Fick min nya mobiltelefon i måndags, helt underbart bra, den har absolut allt! Ger mig fan på att om jag bara kommer på hur man gör kan jag nog både föna håret och koka kaffe med den! Fast jag har inte kommit underfund med särskilt många knappar alls på den.. förstår inte. Dock ska min läskigt tekniska supermamma hjälpa mig få rätsida på funktionerna. :D

Fruktar att jag lider av sömnbrist - som har knölat in sig i ryggen, vilket eventuell kommer resultera i att jag vid tjugo års ålder är stelopererad i minst åtta kotor. pepparpeppar. Det kan ju i och för sig bero på att jag knäcker varje böjbar led + ett revben och bäckenbenet så fort möjlighet ges.. kanske, kanske inte.

Så nu mina kära vänner skall jag med min kommande reumatism i åtanke krypa ned i min bädd och öva på begreppet skönhetssömn.
Jisses så formellt och käckt det blev idag, men så kan det vara. :)
Nattinatti.

Här hemma är allt som vanligt, men jag ser det med nya, enligt mig bättre, ögon. Blev tre år äldre av den resan - ett år per vecka. ;)

Partyparty hos Samuel igår, vi hade riktigt roligt, eller jag kan ju bara tala för mig själv. Har dock ont i halsen efter det att Hedpär bet mig i en ganska viktig sena. Ajaj. - Jajaj.
Cyklade hem imorse efter ett par timmars orolig sömn, här snackar vi otränad cyklist. Har skavsår i ändan ju!! Får skylla på att jag knappt hade luft i däckena.
Jappjapp, det finns mycket mer att berätta, men då jag inte vet vem som kommer sig för att läsa min blogg så väljer jag att utelämna vissa partier.
Är öm i så gott som hela kroppen. Överkroppen har på något underligt vis fått sig en hel del stryk, helt stel. Känns som när jag var i Linköping hade mockat och sopat en hel dag..

Nu ska jag däcka en stund innan jag börjar städa o plocka lite.
Tjollahopp! :D

Sista dagen på äventyret. Ikväll går tåget tillbak till leksand. 21 dagar.
Längre än mitt längsta förhållande. ;) - tydligen inte helt lätt att leva med.
Har kollat på 10 orsaker att hata dig, lite pepping inför de timmar jag snart lär lägga ner på att packa ihop alla mina saker igen. Hur fick jag ner allt från början? Helt otroligt egentligen.. Dagens utmaning,
btw, mitt tangentbord börjar lacka ur på mig tror jag...

Var i V-haninge i lördags, mycket uppskattat från de flesta. Johanna skrek och började nästan gråta när hon insåg att det var jag som gick med Madelene uppför infarten. :) Själv fick jag en chock när jag fick se Joakim! Jösses. Han har blivit så stor och lång att jag nästan trodde att han blivit äldre än jag själv! xD Vore ju konstigt då han är född tre år senare än jag, men ändå!
På eftermiddagen drog jag och grabbarna ut i skärgården med båten, den gick inte sakta den inte - helt underbart även det! :D
Jag tänker åka dit varje gång jag är hos Madelene! :) <3

Oh, igår var vi ut och kikade lite på Kungsholmen, då fick jag äntligen tag i ett par nya Björn Borg! Märkesunderkläder = kärlek. :D

Jagsignarut.

Sitter ensam i farfars lägenhet efter en runda på stan. Köpte ett par loosefit från Crocker och en vindjack från WESC, det blev inte de varor jag planerat, hade tänkt att köra ett par sneakers och nya Björn Borg undies, men men. Hela lönen efter dessa två veckor rök idag.. 1300.. :/ inge vidare kul, köpte tillomed jackan på rea. Men som kassörskan på JC sanär jag berättade att det var det sista av lönen; Nu kommer du vara fattig men snygg. Det kändes ju ganska bra ändå. :P

Pratade i telefon med Cecilia när jag vara ute. Hon ansåg att hon var den som började med att ha inbakad fläta i luggen, hon var visserligen tidig med det.. men när hon sa att det till och med spridit sig till The Hill så blev jag tveksam.. Hur som helst så ska hon numera benämnas som Cecilia - The Inventor.
Läckert.

Snart ska jag ta cykeln o rulla ner till centrum igen o hem till IngaLena och farfar, han bor nästan där numera, för att äta lite. Skulle bara hem hit o duscha, men jag virrade bort mig hela på Nyköpings gator o fick efter en halvtimme fråga mig fram - jag var i hel ände av stan fick jag veta..! När jag väl kom fram till lägenheten var klockan såpass mycket att det nästan var dags att åka igen, så duschen får vänta till ikväll, vad jag själv har märkt doftmässigt så är det ingen brådska. Men imorgon ska vi till Stockholm o fira kusin-Johanna som fyllde 16 i tidags, då vill man ju inte gå runt o löka. Planen är att jag ska spendera helgen hos Madelene, som är lyckligt ovetande, ska ringa henne ikväll. :P

Annars så fick Iris&Vidars pappa o hand sambo en son igår. Kul för dom. :) Vad jag vet så är parveln namnlös tills vidare.
Tjofräs.


The first time someone calls you a horse
you punch him on the nose,
the second time someone calls you a horse
you call him a jerk
but the third time someone calls you a horse,
well then perhaps it's time
to go shopping for a saddle

Imorgon kväll kommer farfar och hämtar mig, troligtvis. :) Ska vara där ett par dagar innan jag kommer hem till Leksand igen. Känns riktigt skönt att jag har bestämt mig nu. Har lite att ta tag i när jag kommer hem, skolan och familjeliv och sånt. Tror att det sistnämnda endast kan lösas nu i höst och om jag åker bort från problemen kommer de förfölja mig resten av livet, mer eller mindre.

Över till något lättsammare.
Igår satt jag och pratade i telefon med min kära mor ett par timmar, vi hittade en ny telefon åt mig, Nokia N95. :) Men vi kom in på att prata om moms och skatter, - man är ju trots allt dotter till en SO-lärare. Under lektionerna är hon väldigt objektiv, men igår kom lite egna åsikter fram.

Mamma: Jo, men när vi köper nya mobiltelefoner, så ger vi bort ungefär 25% av priset till dom som inte vill arbeta.
Jag: Mamma, det där var ganska subjektivt för att vara SO-lärare..!
Mamma: Men nu har jag inte lektion och tillomed Reinfeldt håller med mig!
Jag tycker jag har en ganska fräsig mamma. :D

När jag stod o mockade i Nakazch's box hörde jag en ordvits på Äntligen morgon.
I vilket land bör man inte spela hockey?
 - Tunisien.
Jag skämtar inte när jag påstår att jag skrattade rakt ut i luften när jag fattade. Då kände jag mig ganska ensam..

Tillbaka till verkligheten.
Om tjugo minuter ska vi ta in hästarna, då ska det borstas och donas. Vet inte hur jag ska lösa detta med Smirre då jag av respekt för hingstar inte tvingar mig fram till en som hotfullt vänder baken mot mig när jag ska sätta på honom grimman. :/ Men samtidigt kan han ju inte så oborstad i flera dagar, det är inte heller bra..

Jo, så känns det lite just nu, idag.
Har haft ett ganska långt snack med min otroligt visa syster, Cecilia, som hjälpte mig vända och vrida lite på min situation. "Nu har jag iallafall provat."  Det är ungefär där jag är och något som slog mig när jag stod o mockade ur en box tidigare idag var, "Varför ska jag jäkta så att bli vuxen? Jag kommer ha hela livet efter skolan på mig att vara vuxen."  Kände även efter om detta med hästar, vill jag "slänga bort" ett år på något som egentligen bara är en hobby, just precis iår? Det kan jag ju göra efter studenten. Men en sak som är säkert är att om jag fortsätter skolan så måste jag ta mer ansvar och jag ska verkligen försöka få in fler kurser, för jag vill inte uppleva en till vår som denna.
Jag ska leva livet de här två åren. Jag vill resa mycket. Till Lund o partja med Sandra, till Umeå o shoppa med Cecilia, till Stockholm o äta pizza i Rålisparken med Madelene och till Falun o ragga på Apoteket med Hanna. Ska även trycka in en resa till England med Karin. Körkortet ska fixas och jag ska verkligen inte skaffa jobb igen. Pengar har jag redan.  Har insett att man kan vara upptagen hela tiden och ändå inte bli utbränd, man måste bara göra sånt man tycker om - för att man tycker om det.
Ja, jag tror att jag kommer vänta med att bli vuxen till efter studenten.
Vilja, styrka, mod.


Gjorde även ett test för att se om jag är pessimist eller optimist. Svaret stämmer ganska bra tycker jag. Jag ser mig som realist.
"Du tycks ha en god balans mellan optimism och pessimism. Utrustad med en rejäl skopa realism så ser du ofta både för- och nackdelar i stället för att fokusera på extremerna. Men att låta din optimistiska sida ta över lite oftare skulle inte skada."

Klarade bara att få i mig en tredjedel av ovanstående lunch. Ska smaska i mig ett gäng äpplen innan jag går ut till stallet igen för att ta in hingstarna klockan ett.
Efter det vet jag inte riktigt vad som händer, måste erkänna att jag hoppas dagen följer gårdagen, då betyder det att jag kan slappa och lägga mig vid nio. :) Tio timmars sömn per natt är en gudagåva!! I Skåne gick man upp klockan sju och jobbade tills man gick o lade sig, vid elva. Jag ser det som en livserfarenhet.
Fram till tolv har jag hjälpt till att släppa ut hingstarna El Cashmere och El Yashmir och Veronikas valack vars namn jag glömt. Sen har jag mockat, sopat, slängt ner hö, sopat lite mer och städat hos katterna. Någonstans därimellan pratade jag lite med pappa och fikade med Berits barnbarn, Isabella. Jag och Isabella lekte även lite med kattungarna som är ungefär tre veckor, mkt söta.

Nu är det dags att lägga sig ner o vila ryggen lite fram till ett. :)
kram,

..makes me stronger.

- Ja, här finns ju inte så mycket att göra just nu, berättade Berit för mig i köket och skrattade sitt kluckande östgötarskratt. I ärlighetens namn så gör det mig inte speciellt mycket, då kan man ju passa på att chilla lite framför teven eller här vid burken. :)
Bor nämnligen i ett eget litet hus som är ungefär lika stort som gillestugan hos mamma, ett rum och ganska stort kök, alldeles lagom för en person. Den här gården är mitt livs Rosemond Hill, den enda jag skulle vilja ändra är väl att man kunde skura de vita plankstaketen lite och klippa gräset. Men karln som var anställd att göra detta gick och dog, så vad gör man? Gården har ju till och med en björkallé.
Det ska erkännas att jag redan har börjat möblera om och inreda lite i huvudet, ska jag bo i detta hus i ett år så måste lite lampor och gardiner bytas, men här finns helt klart potential! :)

Har kastat in en vittvätt i maskinen i stallförådet, när den är klar så ska jag få en guidad tur runt gården med Veronika, Berits dotter. Vi ska titta på stallet, hälsa på hingstarna och lite sånt trevligt.

här finns verkligen ingenting att klaga på.

"3rätters middag och mobilt bredband i 1 klass, X2000 tillsammans med en täppt näsborre och en svidande skrivtorka. Har 800 nyintjänade, rullade svenska kronor i bakfickan och siktet inställt på ännu en ny stad, - Linköping."

- Stopp! Hur hamnade hon här? Spola tillbaka två veckor..?
Så kanske en del av er känner just nu, ingen fara - för det gör jag också till och från.

Det hela började med att jag fick en tanke. En tanke som blev en idé och slutligen ledde till ett agerande.
- Jag, Lina Margareta Jansdotter måste rycka upp mig och ta tag i livet! - där har vi grundtanken.
Jag började med att fundera över vad som var fel, - det mesta var fel. Vardagen kändes träligt och död, ingen livsglädje eller glöd. Bara tanken på att börja skolan igen fick mig nästan att tappa matlusten.
Vilja, styrka, mod! - där har vi budorden till mitt agerande.

På mindre än en vecka gick jag från att vara nära en vinterdepression mitt i sommaren till att vara lyckligt medveten om livet, verkligheten och mina egna gränser o värderingar. Som jag ser det är det en sjujävla resa jag har påbörjat!
- Så vadfan är det du har gjort?! - tillåt mig stilla er otåliga nyfikenhet;
Jag bestämde mig helt enkelt för att börja om!
Jag vill inte gå i skolan som alla andra, jag vill jobba med hästar, människor och övriga djur - kombinerat, inte var för sig. Så jag började leta jobb via internet ute i världen. Annons efter annons om hästrelaterat arbete svarade jag på, jag la till och med ut en egen annons. Och svar fick jag, allt från Grand Prix ryttare på Drottningholm till mindre träningsstall i Nyköping.
Jag vaknade klockan nio en morgon, förra måndagen var det, av att mobilen ringde. I andra änden hälsade en kvinna vid namn Marie mig välkommen att komma som ridlägerledare och senare hästskötare och ryttare i hennes galopp/hoppstall i Skåne. Vilken chans, tänkte jag. Två dagar senare satt jag på tåget ner till Hässleholm.
Hos Marie hade jag förbaskat roligt och lärde känna nya människor och hästar, av alla sorter. Men det kändes inte helt rätt, det var för långt bort och skulle bli för ödsligt utan barnen under hösten. Till min stora förvåning och förtjusning blev jag uppringd av ytterligare en kvinna, Berit. Hon berättade att hon skulle vilja att jag kom till Linköping för att arbeta på hennes arabstuteri. Jag smällte direkt av denna kvinna och efter tio dagar som lägerledare kändes ett stueri som en semester. Vi får se hur det blir med den saken, men någonting jag vet med säkerhet är att det kommer visa sig. Är nämnligen framme i Linköping om sisådär femton minuter.
Dags att läsa igenom och redigera.

På återseende, Lina.