Bland brasilianare och massajer.
Som inläggstiteln lyder så har min tillvaro fyllts av dessa underbara människor. Jag blir så otroligt inspirerad! Det finns på mycket jag vill göra, vara med om och åstadkomma.
Marcos och Renato, speciellt Marcos. Det finns ingen som ger mig en sån motivation. Jag menar, hur många gånger får man chansen att skapa underbar musik, dansa lite löjligt och ha makalös roligt. Utan att förstå ett ord av vad den andra säger. Inte för att jag skulle neka att få lära mig lite portugisiska för deras skull. :)
Tack, för att jag fick dela lite av er tid. <3 Och jag hoppas vi ses på måndag, annars blir det nog aldrig mer, och jag måste säga att det sticker i både ögonen och hjärtat att tänka det.
Och så är man där igen.
Vissa saker tar upp mer tid och styrka än andra. Jag har fått veta att det handlar om att prioritera. Och det kämpiga är att jag prioriterar annorlunda än de i min närhet.. det kan bli tungt.
Men nu är det minsann lov! Och då ska man inte låta sig tyngas av saker man själv inte kan styra. :)
Men nu ska jag jobba lite med håret. :)
Klart slut, puss.
Let me light up the sky for you tonight..
Och helt plötsligt blev man lite låg, det har underligt nog blivit vanligare och vanligare. Kroppen tigger väl om lite lugn och ro i en stressig tillvaro. Så det är väl bara att försöka uppskatta det och flyta vidare. :)
För imorgon börjar ett nytt varv på klotet och då är det bara att stå med öppna armar och ett vaket sinne, för det är mycket som ska tas in och bearbetas. :) Men det är ju bland det härligaste som finns, vetskapen om att nu, nu finns det mycket att göra. Så kavla upp ärmarna, hugg in och njut allt du orkar. :D
Du påminner mig om någon jag älskade en gång.
Jag tycker om dig så mycket.
Ska snart ställa mig och gör världens godaste kladdkaka. Den slår allt! Så jag ber er, baka den, ni kommer andrig gå tillbaka till vanlig kladdkaka igen. :)
Anjas smaskiga chokladkaka.
3 dl socker
1,5 dl mjöl
2 tsk vaniljsocker
4 msk kakao
0,5 tsk salt
150g smält smör
2 ägg.
200grader - 20 minuter,
Smörj formen med smör och ha kokos i.
At och njut, för det tänker då jag göra! :)
Like the way you do this.
Han påminner mig om Johan..
Men hur gör man i nutidens Sverige? Jag vet inte. Alla andra vet och säger det åt mig, men ingen förklarar.
Det är inte lika lätt för mig som det var för er..
Annars?
Jo, jobbade igår. :) Phett jobbigt var det, typ 400 pers inbokade. Jag har aldrig sett så många tallrikar i mitt liv! Någonsin. Men jag hade jävligt kul med folket ute i köket! x]
Simon: Tror du man får sparken om man älskar inne i frysrummet?
Anders: Nej, men du får nog löneförhöjning om du får upp den därinne! XD
Men nu måste jag dra mig iväg till hästkraken. :)
It seems to be the way that everyone else gets around.
Vem vet. Kanske kommer man ha en egen sådan efter mars. Men mycket ska kartläggas och planeras från min sida innan den idén läggs upp på bordet. Och sedan är ju frågan om det är möjligt att bo ensam. För det är ju det jag vill. Dela en etta med någon? Njae, känns halvskevt.
Och med jobbet jag har nu tjänar jag ju runt två tusen kronor i månaden, plus studiebidraget.
Men det blir väl kanske att jag måste säga ifrån mig hästen då, och det kan komma som ett slag, även om jag är medveten om det..
Boss.
Idag lämnade ännu en av mina närmaste mig..
Jag kan inte fatta att du aldrig med kommer komma springande mot mig, så okontrollerat att du nästan slår kullerbyttor. Du kommer aldrig mer trösta mig när jag gråter. Du kommer aldrig mer lägga dig vid min sida och värma mig när jag fryser. Det spelar ingen roll hur många gånger jag kommer ropa, du kan ändå inte höra mig. Du är alltför långt borta..
Annars då?
Jo, livet pågår i en dimma. Jag bär en slöja runt mitt hjärta.
Ett hjärta fullt av rädsla och stolthet.
Det finns så mycket som jag kan bli nekad. Så många saker folk kan skratta åt. Så mycket som kan vidga ett redan öppet sår. Därför håller jag mig borta från verkligeheten.
Jag vill inte se honom i ögonen och berätta hur det känns, även om jag inget hellre vill än att se in i hans blå ögon.
Jag hade kunnat förlåta hans stolthet,
- om han inte sårat min.
Jag bär en rädsla runt mitt hjärta - som en slöja.
Bättre sent än aldrig har jag hört.
Tiden rinner ju genom fingrarna, och det gör mig absolut ingenting. Men det börjar dessvärre knaka i de sociala fogarna. Mycket tråkigt, men vad kan man göra?
Skolan måste skötas, hästen ska ha mat och motion, och man måste ju få klirr i kassan från något håll. Alla vill ha sin del av min tid. Visst blir man trött ibland, men jag håller fast vid Karlssons ord;
Bit ihop, eller bryt ihop.
Annars trivs jag som fisken i vattnet. Jag har ju hyfsat med lektioner med BF-gruppen även då jag inte går med dem. Min det blir det ju ändring på i vinter.
Usch, har ångest inför vintern. Vill inte att den ska komma och slå sina stela, kalla klor om mig. Vintern är mörk, kall och ångestbaserad.
VIsst är jag svensk, men jag skulle gärna flytta över till Johan under vinterhalvåret. Nu är det dock inte möjligt i min situation, så det är ju bara en sak som gäller;
Bit ihop, eller bryt ihop.
Eftersom jag inte har tid med dethär, utan har fullspäckat schema även idag - fastän jag slutade tolv, så borde jag byta om och kasta mig på fordonet som tar mig till stallet. Har jag tur så hinner jag stå och ljuga en stund med kära Lena, sen är det bara hem igen, kasta i sig ett tilltugg och vidare till jobbet. Det kommer nog bli en mycket sen kväll, - även idag.
Bit ihop, eller bryt ihop.
:)