Jag skrattar, gråter och inspireras.

Bättre sent än aldrig har jag hört.
Tiden rinner ju genom fingrarna, och det gör mig absolut ingenting. Men det börjar dessvärre knaka i de sociala fogarna. Mycket tråkigt, men vad kan man göra?
Skolan måste skötas, hästen ska ha mat och motion, och man måste ju få klirr i kassan från något håll. Alla vill ha sin del av min tid. Visst blir man trött ibland, men jag håller fast vid Karlssons ord;
Bit ihop, eller bryt ihop.

Annars trivs jag som fisken i vattnet. Jag har ju hyfsat med lektioner med BF-gruppen även då jag inte går med dem. Min det blir det ju ändring på i vinter.
Usch, har ångest inför vintern. Vill inte att den ska komma och slå sina stela, kalla klor om mig. Vintern är mörk, kall och ångestbaserad. 
VIsst är jag svensk, men jag skulle gärna flytta över till Johan under vinterhalvåret. Nu är det dock inte möjligt i min situation, så det är ju bara en sak som gäller; 
Bit ihop, eller bryt ihop.

Eftersom jag inte har tid med dethär, utan har fullspäckat schema även idag - fastän jag slutade tolv, så borde jag byta om och kasta mig på fordonet som tar mig till stallet. Har jag tur så hinner jag stå och ljuga en stund med kära Lena, sen är det bara hem igen, kasta i sig ett tilltugg och vidare till jobbet. Det kommer nog bli en mycket sen kväll, - även idag.
Bit ihop, eller bryt ihop.

:)