Jag skrattar, gråter och inspireras.

Gosh, på en kväll mosade en viss grabb hela min mur av ideal. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vill bara att han skall komma hem så jag får tala med honom igen - han vet nog vem han är.
Denne lille man har förändrat någonting inom mig som jag har letat efter länge. Han gav mig, helt omedvetet, hoppet om ljus tillbaka. Ett hopp som har varit borta så otroligt länge. Han gav mig en tro på att allt är möjligt. Övning ger färdighet.
Men han av mig mer än bara hopp. Det var inspiration jag hittade, inspiration att lyckas, även om det betyder att jag måste slita. Jag sa inte att det skulle vara lätt, jag sa att det skulle vara värt det. Så jag, Lina Margareta Jansdotter Blomqvist, är för första gången på flera år inspirerad att sätta mig o plugga. Och jag tänker genomföra detta.  Jag tror inte jag har pluggat ordentligen sen.. nån gång i åttan kanske? Lord, hur kan det ha gått så pass bra för mig som det har? Wierd...

Men just nu sitter jag och lyssnar på Massive Attacks skiva Collected. Mycket bra, mycket bra. :) Humle har varit här ännu en dag och vi har käkat cupcakes och glassat i solen på baksidan. Härligt, härligt.

Jag vet att det är mycket att reda ut, mycket att fixa, och mycket kommer vara tungt och jobbigt. Men vetskapen om att det faktiskt kommer vara värt det kan ju göra allt liiite lättre. :)

Tack.

usch, satt o tittade på Lyxfällan nyss. Man får en tankeställare varje gång..! Ångest! Jag måste seriöst börja spendera mina pengar bättre. Jag räknade ut att jag har gjort av med drygt 25.ooo på tre månader! O vad har jag köpt? En dator, en kamera och kläder? Visst, men det ska fan inte gå på så mkt pengar! Det värsta är att det gör det inte heller, men ändå rinner pengarna ut i sanden. Galet.

Annars så är det bra i den allmänna förvirringen. Vill försvinna, men det är ett konstant tillstånd.
Hade folk här igår, det var mys, från och till. Linn och Emma sov kvar, o så gjorde jag och Linn dubbelsats med chocolate cupcakes idag. Jag börjar bli en hejare på att bakade dem nu. ;)

Nu sitter jag åter igen ensam i det stora timmerhuset och funderar över vad som ska hända härnäst. Ingenting förmodligen, jag ska väl sitta här, lyssna på Justice och leta efter min minneskortsadapter till datan. Den verkar ha runnit iväg den också.. Om inte det så ska jag nog titta på Förhäxad eller Jane Eyre - bra film!
+ att jag hoppas att Madelene ska ringa tillbaka så fort hon diskat klart. :)

Over and out.

Gosh, tjockt med tungt just nu - igen.
Jag antar, nej jag hoppas, att det beror på att jag har dåligt blodvärde eller något. Man måste ju ha någonting att skylla på när man egentligen inte vill öppna ögonen. Fast det har jag, och det blev inte bättre, ögonen bekräftade bara det jag önskade bara var en fantasi. 
Konstant kyla i både själ och verklighet.
Jag vet inte längre hur jag ska fixa detta.. Förut kunde jag skylla på Sorbonne, jobb, krävande socialt liv.. men jag kan inte det längre, för Sorbonne finns inte hos mig, jag jobbar bara någon gång i månaden och mina vänner kräver ingenting av mig - de har hittat bättre sätt att fördriva sin tid, not that I blame them.

Varje gång jag börjar se ljuset igen så krossas det av verkligheten. Den hårda, kalla och skrämmande verkligheten.. det enda jag kan hoppas på är att det blir bättre, men jag vet inte längre vad som skulle kunna ändra på de facto att livet fakiskt ser ut såhär.., om detta är mitt livs framtid så kommer jag bli en otroligt klok människa, för det enda som aldrig lämnar mig är tankarna.
Thank God att jag har mina fingrar som kan få ut det mesta på papper eller över ett tangentbord. Min dators minne kommer ta slut pga av alla de texter som finns i och kommer finnas i Mina dokument.

jag vet inte längre vad som skulle kunna ändra verkligheten
till de drömmar som finns inom mig..