9 september 2008 - kylskåpspoesi.
nej,
då höstångesten aldrig tvekar ett minne
av himmel med regnnyans
så står jag utanför kall verklighet
för att kunna finna ord
med unik känsla och lysande kunskap
men vaknar trött till själ utan lust.
och ja, helt ärligt, orginaldikten sitter, förhoppningsvis, fortfarande på karins kylskåp.
då höstångesten aldrig tvekar ett minne
av himmel med regnnyans
så står jag utanför kall verklighet
för att kunna finna ord
med unik känsla och lysande kunskap
men vaknar trött till själ utan lust.
och ja, helt ärligt, orginaldikten sitter, förhoppningsvis, fortfarande på karins kylskåp.
5 september 2008 - minne av dig.
Här sitter jag i ett nedsläckt rum
med endast ett värmeljus som ljuskälla.
Lågan kastar sitt flackande sken mot mitt ansikte,
slickar det.
Vad finns det för svar i elden? funderar jag.
"Jag är den dansande lågan och dansen är din."
Citatet går genom kroppen i en våg av minnen.
Den sommaren.
Den gudomliga känslan av frihet.
Vi gjorde det vi ville - för att vi ville det.
Men det är länge sen nu.
Jag är ensam i ett kalt, nedsläckt rum,
med endast ett ljus och minnen som sällskap.
med endast ett värmeljus som ljuskälla.
Lågan kastar sitt flackande sken mot mitt ansikte,
slickar det.
Vad finns det för svar i elden? funderar jag.
"Jag är den dansande lågan och dansen är din."
Citatet går genom kroppen i en våg av minnen.
Den sommaren.
Den gudomliga känslan av frihet.
Vi gjorde det vi ville - för att vi ville det.
Men det är länge sen nu.
Jag är ensam i ett kalt, nedsläckt rum,
med endast ett ljus och minnen som sällskap.
23 augusti 2008 - karin.
Jag har hittat den felande länken
och lösningen fanns hos dig.
Jag behöver inte längre känna efter
för du finns i varje andetag.
Jag behöver inte längre känna efter
för jag känner dina hjärtslag
lika verkliga som mina egna.
Tillsammans är vi unika.
och lösningen fanns hos dig.
Jag behöver inte längre känna efter
för du finns i varje andetag.
Jag behöver inte längre känna efter
för jag känner dina hjärtslag
lika verkliga som mina egna.
Tillsammans är vi unika.
19 maj 2008 - jag vägrar dig.
Det gör mig ont, min själ gråter.
Bespara mig mer av ditt ondo
släpp dina klor runt mitt hjärta.
Att älska dig gör ont, men att sakna dig är värre.
Mitt väsen är byggt på det hopp
att en dag få dig tillbaka.
Snälla, bespara mig,
jag orkar inte bära tyngden efter dig längre.
Jag vill absolut inte glömma, men snälla,
lös upp knuten i mitt hjärta som tillhör dig
och lät mig minnas dig med glädje
istället för sorg och saknad.
Jag kan inte ge dig mer av min tid,
det ger mig mer avstånd än närhet.
Kärlek är stort, men stolthet är större
så lät mig släppa taget
låt mig gå vidare.
Jag älskar dig av hela min kraft,
men nu ger jag upp, jag orkar inte mer.
Jag vägrar dig att ta över mig.
Jag älskar dig, men måste neka dig
resterna av hjärtat som tillhörde dig.
Bespara mig mer av ditt ondo
släpp dina klor runt mitt hjärta.
Att älska dig gör ont, men att sakna dig är värre.
Mitt väsen är byggt på det hopp
att en dag få dig tillbaka.
Snälla, bespara mig,
jag orkar inte bära tyngden efter dig längre.
Jag vill absolut inte glömma, men snälla,
lös upp knuten i mitt hjärta som tillhör dig
och lät mig minnas dig med glädje
istället för sorg och saknad.
Jag kan inte ge dig mer av min tid,
det ger mig mer avstånd än närhet.
Kärlek är stort, men stolthet är större
så lät mig släppa taget
låt mig gå vidare.
Jag älskar dig av hela min kraft,
men nu ger jag upp, jag orkar inte mer.
Jag vägrar dig att ta över mig.
Jag älskar dig, men måste neka dig
resterna av hjärtat som tillhörde dig.
15 maj 2008 - jag skräms.
Jag skräms av hårda ord,
jag skäms av de som skriker.
Du känner av min rädsla,
min tro på att du sviker.
Jag skräms av kalla golv,
jag skräms av verktyg som fårar.
Du känner av min rädsla,
min tro på att du sårar.
jag skäms av de som skriker.
Du känner av min rädsla,
min tro på att du sviker.
Jag skräms av kalla golv,
jag skräms av verktyg som fårar.
Du känner av min rädsla,
min tro på att du sårar.
21 april 2008 - ärrad av rädsla
De grå molnen ligger tunga över gården, dock skymtar jag gryningen bort i öst.
Gryningen betyder början på någonting nytt - en dag.
Ändå går jag runt i samma kvicksand.
Gryningen når inte mitt sinne som den en gång gjorde.
Den upptas inte av ögonen och inte heller av det inre,
jag är rädd att där kommer råda ett slutet mörker.
Den finns där. Tyngden.
Det enda jag kan göra är att försöka andas bort den från bröstet.
Men nej, nu går det inte längre
för det sitter inte längre i bröstet, utan har nu förflyttat djupare in,
i vätskan mellan ryggkotorna.
Trycket från tyngden gör det svårt att andas
- så jag förblir svag.
Jag är rädd för att sluta mina ögon
och jag är rädd för att öppna dem.
Gryningen betyder början på någonting nytt - en dag.
Ändå går jag runt i samma kvicksand.
Gryningen når inte mitt sinne som den en gång gjorde.
Den upptas inte av ögonen och inte heller av det inre,
jag är rädd att där kommer råda ett slutet mörker.
Den finns där. Tyngden.
Det enda jag kan göra är att försöka andas bort den från bröstet.
Men nej, nu går det inte längre
för det sitter inte längre i bröstet, utan har nu förflyttat djupare in,
i vätskan mellan ryggkotorna.
Trycket från tyngden gör det svårt att andas
- så jag förblir svag.
Jag är rädd för att sluta mina ögon
och jag är rädd för att öppna dem.
Välkommen till min nya blogg!
Den kommer innehålla precis det rubriken säger. De tankar och känslor jag får ner på papper i "finare" ordföljder än i min vanliga blogg. Till en början kommer jag ladda upp gamla dikter och dylikt för att, pja, för att få med det liksom. :)
Enjoy.
Enjoy.
