I don't have to stay this way.
Har saknat bloggen lite nu på sistone. Så när jag såg att det hade varit tre olika personer inne på bloggen på samma dag blev jag lite sentimental.
Skolan är igång på något som liknar riktigt. Ska jag vara ärlig känns det mest som att vi har hål hela dagarna - inte mig emot dock. Har lyckats knåpa till mig ett bra schema iår också, funderar på att ta bort ytterligare en kurs som skulle göra att jag slutar 11.15 på fredagar. Inte helt fel. Jag tror att det är karman som ger lite tillbaka efter två år av skitscheman. Man tackar och tar emot. :)
Spenderar mycket tid uppe i Åkersbodarna nu när Lollo är hemma igen. Helt underbart! Dagarna där handlar endast om promenader, flum, snack, mockning, mat och mer snack. När jag är där står hela världen still och jag får en inre frid.
Jag och Lollo håller även på att smida gemensamma framtidsplaner! Jag ska till Skara för att läsa etologi och hon ska till Skara och läsa till djursjukvårdare. Jag som var rädd att allt som höll mig samman skulle stanna i Leksand, men det ser ljust ut. :) Nästa steg är att snacka in Lena och Linnea på att flytta med mig som rådgivare och stöd. Går inte det så tror jag att jag kommer klara mig mer än väl med bara Lollo.
När vi ändå är inne på livet efter studenten så kan jag ju berätta att det har blivit en ändring i resplanen. Det blir med ganska stor säkerhet inget Stockholm för mig. Blixten slog ner under en promenad med Lollo.
Borde jag inte kunna läsa naturvetenskapligt basår i Skara?!
Jojo, mycket riktigt kan jag det! Det känns lite lustigt att jag aldrig tänkt tanken förut.. men nu har jag det och det känns otroligt logiskt. Flytta dit, känna på staden, kolla in universitetet, har jag tur kanske jag kan lära känna någon som läser etologi t.o.m. Då kanske jag inser att det inte är något för mig, men jag hoppas att det kommer sporra mig ännu mer.
Något som känns jobbigt med att flytta är att jag inte kommer ha djur. Iaf inte till en början. Alla tycker jag borde skaffa en hamster eller något.. Att leva utan hund och katt känns otroligt långt bort, men samtidigt finns det ju uppenbarligen folk som har både hund och katt som är ensamstående studenter och dom klarar sig ju på något vis. Jag får väl skippa några krogrundor eller middagar för att ha råd med hundmat, något som inte känns som en stor uppoffring. Och Lollo har lovat att hjälpa till som djurvakt om jag skulle bli tvungen att lämna dom för ett par dagar.
Igår räknade Erica ihop att det är 165 dagar kvar i skolan.
Jag är mållös av lycka och förväntan! :D