it takes a lot.
Sitter hemma och myser med lite ångest. Är egentligen hundvakt hos pappa, men det har blivit helt fucked up efter världskrig i torsdags. Pallar knappt vara i huset, inte ens när jag är ensam. Jag hatar verkligen bråk, det är därför jag vanligtvis undviker det till 110%. Så jag flydde ägsalladen och åkte till mamma för att mata katterna.
Ska åka till Östlings snart och mata kaninen och kolla hästarna men jag kände att jag behövde lite space, så jag har blivit kvar här en stund.
Pratade med pappa i telefon igår. Han är i Nyköping hos farfar - grymt avundsjuk! Älskar allt med staden och inte minst farfar och Inga-Lena. Känner mig så hemma där, är bara lugn och vill aldrig åka därifrån. Pappa känner likadant, det har han alltid sagt. Därför kändes det både underbart och hemsk när han sa: - Hade det bara varit du och jag hade vi flyttat hit efter du tagit studenten.
Jag skulle ju inte vilja något hellre men det går ju inte. För det är ju inte bara jag och han. Inte för att jag vill att det ska vara det, men när han säger så är det en liten självisk del av mig som önskar att allt var som för fyra år sen.. När det var jag, pappa, Malte och Boss mot världen..
Funderar mycket på framtiden just nu. Jag tror ju verkligen att jag vill läsa till etolog, men samtidigt känns det som att det är en för bred utbildning med en osäker arbetsmarknad. Jag vet ju att jag vill jobba främst med hästars och hundars beteenden fast också med djurskydd. Jag läser ju om allt det på etolog, bland mycket annat och jag vet inte om jag vill ha det där "bland mycket annat".
Helst skulle jag ju vilja göra praktik inom dessa områden men det kan ju bli svårt när man går BF. Jag ska prata med mina lärare om dom har några bra idéer, även om det känns som att dom helst vill att man ska vara på ett ställe där det är mycket ledarskap och sånt, typ dagis. Men jag vet ju att det är helt fel för mig och det känns ju onödigt att slänga ut flera veckor på att vara på sånt som jag aldrig kommer jobba med..
Jag har sagt det förr och jag säger det igen; BF är helt fel för mig!
Ska åka till Östlings snart och mata kaninen och kolla hästarna men jag kände att jag behövde lite space, så jag har blivit kvar här en stund.
Pratade med pappa i telefon igår. Han är i Nyköping hos farfar - grymt avundsjuk! Älskar allt med staden och inte minst farfar och Inga-Lena. Känner mig så hemma där, är bara lugn och vill aldrig åka därifrån. Pappa känner likadant, det har han alltid sagt. Därför kändes det både underbart och hemsk när han sa: - Hade det bara varit du och jag hade vi flyttat hit efter du tagit studenten.
Jag skulle ju inte vilja något hellre men det går ju inte. För det är ju inte bara jag och han. Inte för att jag vill att det ska vara det, men när han säger så är det en liten självisk del av mig som önskar att allt var som för fyra år sen.. När det var jag, pappa, Malte och Boss mot världen..
Funderar mycket på framtiden just nu. Jag tror ju verkligen att jag vill läsa till etolog, men samtidigt känns det som att det är en för bred utbildning med en osäker arbetsmarknad. Jag vet ju att jag vill jobba främst med hästars och hundars beteenden fast också med djurskydd. Jag läser ju om allt det på etolog, bland mycket annat och jag vet inte om jag vill ha det där "bland mycket annat".
Helst skulle jag ju vilja göra praktik inom dessa områden men det kan ju bli svårt när man går BF. Jag ska prata med mina lärare om dom har några bra idéer, även om det känns som att dom helst vill att man ska vara på ett ställe där det är mycket ledarskap och sånt, typ dagis. Men jag vet ju att det är helt fel för mig och det känns ju onödigt att slänga ut flera veckor på att vara på sånt som jag aldrig kommer jobba med..
Jag har sagt det förr och jag säger det igen; BF är helt fel för mig!
Kommentarer
Trackback