don't get me wrong, I'm only warning you.
Nu har jag hängt upp mig på något och kan inte släppa taget.
Det började med att Christoffer och Johan Ö, på samma dag, skämtade om att jag var tjock. Jag vet att det var på skämt och jag brukar skämta med dem. Men det var något som hände, jag tog inte illa upp, men det fastnade och har förföljt mig, mestadels är det Johans röst som finns med så fort jag går in i en affär eller öppnar skafferiet hemma.
Det andra som hände var i fredags. Eric G satt o pratade om någon tjej som jag inte visste vem det var. När jag frågade fick jag svaret att jag skulle leta efter en tjej med "klämgo stjärt". Jag började fundera över ordet, som var nytt för mig, och kände att Vafan, jag vill ju också ha en klämgo stjärt!. Tänk om man kunde gå runt och veta att folk tyckte man hade klämgo stjärt. En sån måste jag skaffa.
Så min inre Johanröst och Erics klämgoa-stjärt-citat har tillsammans med gamla bilder från nian fått mig att längta tillbaka till tiden då jag hade min älskade Sorbonne och gymmade fyra gånger i veckan. Hade inte allt rasat hösten i ettan så hade jag kanske haft min klämgoa stjärt nu och sluppit skriva ett inlägg som detta. Men! Missförstå mig rätt, det här är inte ett inlägg för mig att sprida min klagan i cyberspace, utan det är.. ja, vad är det? Äh, vafan, det är ju ett inlägg iaf, något vi inte sett på länge, eller, ja, tid är ett relativt begrepp.
Jag känner att jag överkonsumerar kommatecken idag.
Var det inte otroligt lägligt då att jag idag vaknade av att msn plippade på datorn, det var Elias som ville att jag skulle med honom och Måns till gymmet. Jag sa att jag var på och skulle komma dit lite senare. Hörde med Emma, men hon hade ett viktigt prov och tyckte vi skulle ta det på tisdag. Då kom verkligheten ikapp mig och jag insåg att jag skulle skriva ett kompendium om alkohol, min APU-rapport, läsa ut min svenskabok och skriva mejl till DalaTeatern, till imorgon.
Som ni ser så slutade det hela med att jag flydde mig själv äggsalladen och fick igång ett blogginlägg istället. Det är lite 20e september över alltihopa, men bättre än ingenting.
O, föresten, rubriken kommer från laten Burnin' med Cue, riktig gammal goding.
+ att jag, Madelene och Cecilia funderar på att tatuera oss tillsammans i sommar, för att symbolisera vårt systerskap. Jag har en riktigt bra på gång, får se vad de andra två tycker o tänker om den. Dock hemligt för allmänheten en tid framöver.
Nej, kors i arselet, sa kärringen som satte sig på lien, nu är det dags att slå ihjäl lite tid. Och inte på det sättet som Johnsson menar, utan på det sättet de flesta slår ihjäl tid, dvs, tittar på TV.
Mors!
Det började med att Christoffer och Johan Ö, på samma dag, skämtade om att jag var tjock. Jag vet att det var på skämt och jag brukar skämta med dem. Men det var något som hände, jag tog inte illa upp, men det fastnade och har förföljt mig, mestadels är det Johans röst som finns med så fort jag går in i en affär eller öppnar skafferiet hemma.
Det andra som hände var i fredags. Eric G satt o pratade om någon tjej som jag inte visste vem det var. När jag frågade fick jag svaret att jag skulle leta efter en tjej med "klämgo stjärt". Jag började fundera över ordet, som var nytt för mig, och kände att Vafan, jag vill ju också ha en klämgo stjärt!. Tänk om man kunde gå runt och veta att folk tyckte man hade klämgo stjärt. En sån måste jag skaffa.
Så min inre Johanröst och Erics klämgoa-stjärt-citat har tillsammans med gamla bilder från nian fått mig att längta tillbaka till tiden då jag hade min älskade Sorbonne och gymmade fyra gånger i veckan. Hade inte allt rasat hösten i ettan så hade jag kanske haft min klämgoa stjärt nu och sluppit skriva ett inlägg som detta. Men! Missförstå mig rätt, det här är inte ett inlägg för mig att sprida min klagan i cyberspace, utan det är.. ja, vad är det? Äh, vafan, det är ju ett inlägg iaf, något vi inte sett på länge, eller, ja, tid är ett relativt begrepp.
Jag känner att jag överkonsumerar kommatecken idag.
Var det inte otroligt lägligt då att jag idag vaknade av att msn plippade på datorn, det var Elias som ville att jag skulle med honom och Måns till gymmet. Jag sa att jag var på och skulle komma dit lite senare. Hörde med Emma, men hon hade ett viktigt prov och tyckte vi skulle ta det på tisdag. Då kom verkligheten ikapp mig och jag insåg att jag skulle skriva ett kompendium om alkohol, min APU-rapport, läsa ut min svenskabok och skriva mejl till DalaTeatern, till imorgon.
Som ni ser så slutade det hela med att jag flydde mig själv äggsalladen och fick igång ett blogginlägg istället. Det är lite 20e september över alltihopa, men bättre än ingenting.
O, föresten, rubriken kommer från laten Burnin' med Cue, riktig gammal goding.
+ att jag, Madelene och Cecilia funderar på att tatuera oss tillsammans i sommar, för att symbolisera vårt systerskap. Jag har en riktigt bra på gång, får se vad de andra två tycker o tänker om den. Dock hemligt för allmänheten en tid framöver.
Nej, kors i arselet, sa kärringen som satte sig på lien, nu är det dags att slå ihjäl lite tid. Och inte på det sättet som Johnsson menar, utan på det sättet de flesta slår ihjäl tid, dvs, tittar på TV.
Mors!
Kommentarer
Trackback