Jag skrattar, gråter och inspireras.

Ibland blir jag så hysteriskt frustrerad. Vissa människor.. jag menar, varför, varför, pålar jag mig själv genom att vara i deras närhet?
Jag är nog för snäll egentligen. Man ska sätta ner en fot och säga; Att jag tolerar inte att du beter dig såhär, det är inte fair. Gör man då? Nej..
Usch.

Men sen finns det ju alltid ljus i mörkret.
Sorbonne och Mr. S. (love might be in the air)
Och min underbara syster som jag saknar så mkt att jag nästan går i tu!
Cecilia, jag behöver dig här,
du är människan som fått mig att bli den jag är, jag har dig att tacka för så otroligt mycket!
Syster, kom hem snart! Jag behöver din klokhet - dina visa, betydande och kärleksfulla ord.


Imorron är de lektion på klubben. Hoppas vi har hoppning, jag vill prova hur Sorbonne är att hoppa med, på riktigt lixom. :)

Men nu ska jag dra mig tillbaka till min säng tsm med min iPod, och vem vet, kanske slå en pling till Mr.S.
(no, don't think so.)

Hej tjollahopp
- ät en lingonplopp.