I stormens öga.
Lugn. Är det inte så?
Jo, så är det.
Härliga lugn. Den där känslan man får när man för några ögonblick vet att allt är och kommer bli bra. Man försöker andas in så mycket som möjligt, innan man kastas ut i leken igen. Stormen som virvlar av okontrollerbara känslor.
Men det är väl så det är, livet hos en tonåring, inte sant?
Idag ska bli en bra dag. Igår var en bra dag. Imorron kommer också bli en bra dag.
Igår kom Iris & Anna hit vid elva, det var bara att skutta upp ur sängen och börja rensa ur källaren. Två fulla lass till Limhagen med skräp blev det. Eller ja.. Skräp? En dator, en TV och en trådlös dammsugare. Allt funkade prima, men bort skulle det ju. Aja.
Sen åt vi kul glass. Underbart! (observera den roliga särskrivningen!)
Sen städade jag mitt rum och jag och Iris bakade pensionärskaka. Efter nån timma kom Vidar hit också. Då spårade det mesta ur. Som vanligt! :)
Vi blir så klämkäcka när vi är allihopa! :)
Sen åt vi tonfisksgryta med ris! *mumma!!* En eloge till Annas underbara matlagning!
När jag och Iris varit ute med tre galna hundar var det dags att hämta Iris vän Karro, så vi kunde kolla på När lammen tystnar! Underbart bra film, men lite obehaglig. Men kan man annat än älska Anthony Hopkins?!
Idag ska jag med Hanna till the horsey. :) Fotas ska det i stor lass. Jag hoppas verkligen att det går bra. Det behöver vi alla. För att kunna uppleva ännu mer av drogen kallad Lugn.
Nu ska jag borsta tänderna och hoppas att Hanna kommer klockan elva och inte klockan tolv, vilket jag misstänker..