Jag skrattar, gråter och inspireras.

Nu, efter klagomål, så ska jag återigen uppdatera denna hysteriskt välskrivna blogg.
Men jag har efter seriöst övervägan insett att det är mys att skriva blogg.
Fast lite dumt dock, eftersom jag skriver dagbok (seriöst, jag gör det, varje kväll), så är det lite svårt att komma ihåg vad man skrev vart. ^^,
Men i bloggen behöver man inte skriva domhär pisamma eller djupa sakerna som man skrivet i sin egna privata kvällsbok. ^^,

Linas kvällsbok, så är det ju faktiskt. För det är ju min kvällsbok..
Men i mitt liv händer väl inte riktigt samma sak som det gör i filmen.. Och det är väl tur det! ^^,

*pust*
Hur ska man göra..?
Det gäller ju faktiskt ens egen framtid.
Lättast vore ju om jag inte ens kom i på Bollerup.. Men samtidigt så vill jag ju gå där..

En helt ny värld..
Johan.. Ja, så är det faktiskt. Jag kommer dö när du flyttar. (ja, jag blottar mig för helt världen just nu.)
Men det är sant. Det känns som ett liv utan dig är som ett liv utan glädje. Även fast du kanske inte själv har insett det, och kanske aldrig gör det, så har du hjälpt mig mer än någon annan kan. På ett sätt som ingen annan än jag själv inser och förstår.
Tack för att du finns.

Jaha Lina. Hur känns det nu att ha öppnat sig i sin egen blogg?
Vem som helst kan komma över det. T.o.m Johan själv.
Jaha, men vad gör det, egentligen. Det är u så det är, och varken jag, han eller någon annan kan ändra på det..

Imorron är det Nationellt prov i svenska som gäller. På onsdag prov i Ekonomi, och på torsdag ytterligarre ett prov i svenska.. *suck*.
men det är väl så det är, det hårda livet.
Om fallet är så, då kommer jag nog klara mig igenom livet helskinnad. ^^,

Dethär blev ett av dom längre inläggen på länge.. Och ändå tog det kortare tid att skriva dethär än något innan.

Kram.