If I could have one last chance to hold you..
..I'd tell you the things I never told you.
Välkommen höst.
Aldrig förr har jag välkomnat ett skolår som jag gör nu, och aldrig förr har en sommar gått så fort.
Vad hände med allt som planerades?
Någonstans på vägen tog det en ny riktning.
Tack. Tack.
Aldrig förr har jag varit så medveten som jag är nu.
Det är så många som har förändrat mig denhär sommaren. Vissa har letat fram sidor hos mig jag inte visste fanns, andra har hjälpt mig inse vad jag vill och absoult inte vill ha i mitt fortsatta liv.
Madelene, Kalroline, Göran, Anders, Cecilia, Emma - och den som betytt mest, mer än någonsin;
Linn Carolin Land.
Jag är så otroligt glad att ha dig vid min sida. Du vet allt. Det finns ingen som känner mig som du. Inte den jag är nu. Du har följt mig genom hela denhär sommaren, sett varenda liten förändring. Och aldrig har du gjort mig besviken. Det kan du inte göra, jag är så rädd om dig, så rädd att förlora dig, precis som jag förlorar alla andra. Jag önskar att vi faktiskt lever upp till vår dröm, det vore så häftigt. :D
Och denhär hösten ska inte få oss från varandra! Det tillåter jag inte.
Omvårdnad.
Känns så förbaskat rätt!
Denhär hösten kommer bli underbar! Jag tror, jag hoppas verkligen det, inte bara skolan och Linn, utan jag får tillochmed ha kvar min älskade häst! Sorbonne. Det finns bara en. Och det är hon.
Och Linnea, jävlar vad roligt vi ska ha! Vi kommer bli piskade och pinade genom hoppträningar och dressyrtävlingar! Lena och Rebecca kommer njuta så av att se oss lida! Men lika kul kommer vi ha för det! :)
Men fortfarande finns det där.. Det lilla, mörka, som bränner så förtvivlat.
Ibland sköljer saknaden över mig som en våg och jag kan knappt andas. Även fast det var så kort, så betydde han så otroligt mycket, jag tror jag aldrig kommer uppleva det igen. Den känslan och ömheten.
Jag vet att ni andra tycker jag är dryg som inte kan släppa det. Men jag är inte sån.
Låt mig leva i det, låt gå igenom det.
Det spelar ingen roll hur mkt ni tjatar och hur mkt ni klankar ner.
Jag saknar honom ju likförbannat.
Jag saknar dig, jag saknar dig.
Now it seems hard to believe
I ever wanted to leave
If I could have one last time
To hold you
I would say the things
I never told you
Like the way your love
Keeps me alive
I'll never leave you again
- Jamie Meyer
Välkommen höst.
Aldrig förr har jag välkomnat ett skolår som jag gör nu, och aldrig förr har en sommar gått så fort.
Vad hände med allt som planerades?
Någonstans på vägen tog det en ny riktning.
Tack. Tack.
Aldrig förr har jag varit så medveten som jag är nu.
Det är så många som har förändrat mig denhär sommaren. Vissa har letat fram sidor hos mig jag inte visste fanns, andra har hjälpt mig inse vad jag vill och absoult inte vill ha i mitt fortsatta liv.
Madelene, Kalroline, Göran, Anders, Cecilia, Emma - och den som betytt mest, mer än någonsin;
Linn Carolin Land.
Jag är så otroligt glad att ha dig vid min sida. Du vet allt. Det finns ingen som känner mig som du. Inte den jag är nu. Du har följt mig genom hela denhär sommaren, sett varenda liten förändring. Och aldrig har du gjort mig besviken. Det kan du inte göra, jag är så rädd om dig, så rädd att förlora dig, precis som jag förlorar alla andra. Jag önskar att vi faktiskt lever upp till vår dröm, det vore så häftigt. :D
Och denhär hösten ska inte få oss från varandra! Det tillåter jag inte.
Omvårdnad.
Känns så förbaskat rätt!
Denhär hösten kommer bli underbar! Jag tror, jag hoppas verkligen det, inte bara skolan och Linn, utan jag får tillochmed ha kvar min älskade häst! Sorbonne. Det finns bara en. Och det är hon.
Och Linnea, jävlar vad roligt vi ska ha! Vi kommer bli piskade och pinade genom hoppträningar och dressyrtävlingar! Lena och Rebecca kommer njuta så av att se oss lida! Men lika kul kommer vi ha för det! :)
Men fortfarande finns det där.. Det lilla, mörka, som bränner så förtvivlat.
Ibland sköljer saknaden över mig som en våg och jag kan knappt andas. Även fast det var så kort, så betydde han så otroligt mycket, jag tror jag aldrig kommer uppleva det igen. Den känslan och ömheten.
Jag vet att ni andra tycker jag är dryg som inte kan släppa det. Men jag är inte sån.
Låt mig leva i det, låt gå igenom det.
Det spelar ingen roll hur mkt ni tjatar och hur mkt ni klankar ner.
Jag saknar honom ju likförbannat.
Jag saknar dig, jag saknar dig.
Now it seems hard to believe
I ever wanted to leave
If I could have one last time
To hold you
I would say the things
I never told you
Like the way your love
Keeps me alive
I'll never leave you again
- Jamie Meyer
Kommentarer
Trackback